Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett minne af Arvid Rydén - »Han kommer i morgon»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvarandra. De själfva och deras rum voro prydda med guld,
silfver, juveler, silke, sammet och hvarjehanda granna ting; men de
sågo dock så bestörta och bedröfvade ut.
»Detta tyckes mig verkligen förskräckligt®, sade den ena, »och
det plågar mig att veta så litet därom — jag känner ju honom
nästan alls inte. Hvarför skall han komma just nu?»
»Ja», sade en annan, »och så blir det med ens slut på allting,
som vi nu lefva för! Hvad gagn skola vi väl i morgon ha af
allt detta fina, vackra, konstnärliga, som varit vår njutning? Hvad
får man väl i stället?»
Där satt en fattig sömmerska i ett hörn af rummet, och hon
svarade: »Det står ju lofvadt åt dem, som tro och älska Jesus:
» Vt skola fä vara hos Herren alltid/»
»Men jag tillstår, att jag icke begriper hvad som menas
därmed», sade den, som först talade; »jag känner det såsom
någonting förskräckande, att han skall komma så hastigt.»
»Ja visst», sade den andra, »det kommer så plötsligt och
oväntadt; man tänkte ju aldrig på något sådant. Tänk huru
förskräckligt att i ett nu utbyta detta lif mot ett annat!»
»Men är det inte nog att få vara hos Herren alltid?» sade den
fattiga sömmerskan helt förundrad. »O, hvad jag längtat efter
denna dag!».........
»Se, där åter några, mellan hvilka det stora svalget är befäst»,
sade ängeln till mig.
Åter förde han mig till ett annat rum. Där satt en medelålders
man med ädelt, tänkande utseende, lutad mot sitt skrifbord, på
hvilket några fullskrifna pappersark lågo strödda.
»Han är Herren, och han handlar såsom honom täckes», sade
mannen; »men hvarför kommer han just nu? O, att han hade
velat dröja blott ett årtionde, eller åtminstone några år till! Då
hade jag hunnit få denna afhandling spridd och känd. Den skulle
ha väckt uppseende i vida kretsar, både inom och utom mitt
fosterland; den skulle ha blifvit af största betydelse och gjort
min kyrka verkligt gagn, så att hennes fiender måst ödmjuka
sig, icke kunnande motstå kraften i mina bevis. Äfven jag själf
skulle ha vunnit erkännande af både vänner och motståndare;
och hvem vet hvart jag kunnat stiga? Dock nej — sådana tankar
äro fåfängliga. Men huru gärna hade jag icke velat skåda min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
