- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken : Anteckningar från åren 1848-1898/1902 / Första delen /
202

(1902-1908) Author: Bernhard Wadström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Något om bönhörelser - 2. En besegrad grefve

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

missets stora slott — var en from och redbar man,
som gärna önskade att församlingen för en gång skulle
erhålla en verkligt gudfruktig herde. Ty dittills hade
grefvarne N. tillsatt präster efter sitt tycke: forna
informatorer eller ”trefliga kurrar”, som i nödfall
dugt till tredje man i vira, eller som blifvit
rekommenderade af någon förnäm herre i Stockholm, där
den grefliga familjen plägade bo om vintrarna, under
det en stor del af somrarna tillbragtes vid någon
in-ell^r utländsk badort.

Lilltorpsbonden Nils Persson hade, som sagts,
denna gång innerligen önskat sig och församlingen en
god herde, ”en man efter Guds sinne”. Nu hade
han fått en, om ock mycket liten, utsikt till sin
önskans uppfyllande därigenom, att pastor L., som var
komminister i grannförsamlingen, hade blifvit uppförd
i tredje rummet på förslaget. Honom hade han några
gånger hört predika till sin stora uppbyggelse;
därjämte hade han hört honom omtalas såsom en
varmhjärtad, kärleksfull och nitisk präst, hvilken fått vara
ett medel till mångas omvändelse, så att han just
därför blifvit mycket ogillad och förtalad af de oomvända
på trakten.

Nils Persson, som väl visste att vid prästvalet hans
röst skulle betyda mindre än intet, beslöt nu att först
i bön vända sig till ”alla herrars herre” och att sedan
gå upp till grefven, som för närvarande vistades på
slottet. Han hoppades att möjligen denne, som var
en god och nedlåtande man, skulle kunna låta sig
bevekas att också gifva sina röster åt pastor L.

När bonden framställt sin begäran, svarade
grefven helt vänligt: ”Jag skulle kanske, min käre Pers-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:35:14 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urminn/1/0218.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free