Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Något om bönhörelser - 2. En besegrad grefve - 3. Bedja och ej tröttas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åter inom en timme. Men prosten F. förklarade, att
valet icke kunde sålunda fördröjas, utan förklarade
komminister L. vara vald.
Nils Persson kunde knappt tro sina öron. Men
sedan blef där tack och pris i hjärta och mun, då
han fick se att Herren ännu hörer bön och ännu kan
”göra under”, när han så behagar.
3. Att bedja och icke förtröttas.
Då jag under en resa våren 1864 besökte Berlin,
gjorde jag bekantskap med en kapten von Thaugwitz.
Han var preussisk artillerikapten, men en af dessa
krigare, som i hela sitt lif bevisa att man kan vara
en god kristen på samma gång som en god soldat.
Ty under det han inom hären ansågs som en af dess
dugligaste officerare, var han ock af Herrens folk
erkänd och älskad såsom en bekännande, nitisk och
ödmjuk kristen. Han var en liflig och varmhjärtad man,
som gärna talade i andliga ämnen och, när det gällde,
ej skydde att säga sanningen rent ut till hvem det vara
månde. — Hans fru däremot var en af dessa stilla, äkta
kvinnliga naturer, som icke göra mycket buller af sig
i denna värld, utan lyda apostelns ord om att ”vara
snar till att höra och sen till att tala”. Tillsammans
med några få vänner plägade hon gärna yttra sig i
andliga samtal; men i större kretsar var hon merändels
tyst. När hon dock någon gång talade, vittnade
hennes ord om ett ödmjukt lärjungasinne och en innerlig
kärlek till frälsaren. Och hennes goda kristliga
inflytande i hemmet gjorde sig genast förnimbart för hvarje
uppmärksam iakttagare. Det gick en anda af frid och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
