Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ev. Fosterl.-St:s uppkomst - 2. Närmaste förberedelserna - 3. Huru Stiftelsen bildades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
me, hvarmed den tidens ”kyrkligt tongifvande” män
mottogo Fosterlandstiftelsens bildande. Omdömet har
sedan dess betydligt ändrats hos flertalet präster, men
visst icke hos alla.*
3. Huru Fosterlandstiftelsen bildades.
Den 26 och 27 maj höllos förberedande
öfverlägg-ningar i Lundborgs dåvarande bostad, n :r 4 & 6 Stora
Humlegårdsgatan. Vid dessa öfverläggningar voro
närvarande: Rosenius, lektor Elmblad, landshöfding
Liljencrantz, baron J. Alströmer, asessor
Adler-creutz, brukspatron O. Hedengren, doktor F. Melari-
* I nära tre år vidhöll Reuterdahl sin vägran att ordinera mig,
tilldess han af »Svenska psalmhistoriens» författare, komminister J. V.
Beckman, rent af tvangs att gifva efter. Ännu i flera år efter min
prästvigning fortfor Reuterdahl att visa mig uppenbar ovilja för mitt
deltagande i s Stiftelsens» arbete. Ja, ett år planlades af honom och
den dåvarande kyrkoherden i Klara, 1’. Wensjoe, ett försök att få mig
bortskaffad från Stockholm och försänd ut i stiftet. Men detta försök,
som redan var i stadskonsistorium genomdrifvet, strandade genom J. V.
Beckmans energiska motstånd. Han gick upp till Reuterdahl och sade,
att om denne icke vid nästa konsistoriisammanträde läte det om mig
fattade beslutet återgå, så skulle han (Beckman) »uppväcka en storm,
som skulle komma både ärkebiskop och konsistorium att känna sig
förkylda». Detta verkade, ty alla präster hade stor respekt för den
omutlige, oförskräckte komminister Beckman. — Men Reuterdahls ovilja
mot mig förgick under årens lopp. Då jag 1867 en gång i ett ärende
måste besöka honom, kom han mycket vänligt emot mig och sade:
»Min käre pastor, jag misstog mig; hvarken Stiftelsen eller pastorn äro
kyrkans fiender.» Efter den dagen råkades vi rätt ofta. Sista gången
jag såg ärkebiskop R. var 1S69. När jag då inträdde i hans rum,
satt han och läste i >Stadsmissionären», om hvars innehåll han utlät
sig särdeles fördelaktigt. Vi kommo sedan i ett mycket godt andligt
samtal; och när jag skulle gå, tog ärkebiskopen mig i famn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
