- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken : Anteckningar från åren 1848-1898/1902 / Första delen /
261

(1902-1908) Author: Bernhard Wadström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några reseminnen - 1. Min första Stockholmsfärd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hälsa på hos rektor Ramströms i Lyceum vid
Oxtorgs-gränden nära Hötorget; och jag fick till min stora
glädje följa med. Den smala trottoaren — om man
så kunde kalla den sluttande "kant” tätt invid husraden,
som den tiden ersatte våra nuvarande gångbanor —
gaf endast rum för två personer i bredd, hvarför jag
gick efter de två fruarna. Vi gingo uppför
Regeringsgatan. I hörnet af denna gata och den till
Oxtorget förande gränden var på den tiden en
svärd-fäjarebod, i hvars fönster stodo en mängd vapen,
sablar och svärd och — hvad jag då aldrig förr hade
sett, endast hört omtalas — en hjälm och ett harnesk.
Vapen af alla slag ha allt ifrån min spädaste
barndom varit bland de föremål, jag om fattat med största
intresse. Därför stannade jag här, bländad,
beundrande, nästan förtrollad, och glömde hela den
omgifvande världen.

När jag åter kom till besinning, hade min mor
och fru B. länge sedan vikit om hörnet samt genom
den krokiga gränden kommit ända upp till Oxtorget.
Det var därför mig omöjligt att se dem, huru mycket
jag än tittade åt alla håll. Men ännu var jag icke
orolig. Ty jag visste, att vi skulle till
Oxtorgsgrän-den och att denna befunne sig i närheten. Jag frågade
därför en gammal gumma med elakt utseende, hvilken
just nu kom gående, åt hvilket håll Oxtorgsgränden
låg, ”ty jag hade tappat bort min mor”.

Gumman teg en stund, log så ett styggt leende och
pekade åt höger, åt Ladugårdslandshållet till.
Jag-sprang då utför de närmaste gränderna, tilldess jag
hann till hörnet af en backe, som jag fick höra kallas
Styckjunkarebacken. När jag då icke ännu fått syn

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:36:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urminn/1/0279.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free