Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några reseminnen - 1. Min första Stockholmsfärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
också smått afundades mig och ansågo mig som en
riktigt ”lycklig ost”.
Dagen för af resan var inne. Jag hade väl förut
flera gånger sett ångbåten, men icke förr varit ombord
på den samma. Men nu var jag verkligen ombord på
”Yngve Frey” — eller ”Uppland”, jag minnes ej
hvil-ketdera. Förvånad och förtjust undersökte jag allt,
beundrade salongens elegans, däckets finhet och ännu
mer de vidunderliga maskinerna.
Resan räckte nära åtta timmar, från kl. 8 på
morgonen till nära 4 på e. m. — Som fartyget eldades
med ved, måste vi halfvägs lägga till vid en holme
för att intaga nytt vedförråd. Min otåliga längtan
att hinna fram gjorde, att färden tycktes mig ännu
långsammare än den i verkligheten var.
Ändtligen ljödo de två kanonskotten invid
Skinnar-viksbergen och gåfvo högljudt tillkänna hvad jag med
klappande hjärta redan en lång stund sett — att vi
voro framme i Stockholm.
Denna gång bodde vi hos brukspatron Bergstens vid
Södermalmstorg. Med förtjusning hade jag genast
vid första orienteringen iakttagit, att högvakten befann
sig alldeles utanför våra fönster. Hvar ledig stund,
då vi voro hemma och det icke var främmande hos
Bergstens, låg jag i något äf de många fönstren,
beskådande soldaterna, när de ställdes på post eller aflöstes.
De hade tschakåer med höga tagelståndare och hvita
”korsbandoler”. — Den böjelse för att bli ”officer”,
som redan förut fanns hos tioåringen, stärktes undér
denna tid’allt mer och mer och fortlefde ända till 1852,
då jag fick kallelsen att blifva en stridsman af annat
slag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
