Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några reseminnen - 1. Min första Stockholmsfärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och en gång i Rosenii hem), har jag aldrig glömt
hennes sång som Alice, ej heller något af hväd jag den
aftonen såg, — särskildt Alices strid vid korset,
Roberts och Bertrams täflan, nunnorna på kyrkogården
och Bertrams hemska slut. — Tjugu år därefter fick
jag som präst åter råka så väl Jenny Lind som
Fredrika Bremer; hvarom mera i en annan del.
(Af de personer jag hos Bergstens träffade, återsåg
jag sedan de flesta, när jag hunnit till äldre år. Men
äfven dessa nu antydda barndomsintryck ha aldrig
plånats ur mitt minne.)
En af dem, som då plägade mest sysselsätta sig
med mig-, var kammarjlinkaren Ehrenhoff, som var en
nästan daglig gäst i Bergstenska huset. Han var ifrig
frenolog och påstod att min hufvudskål var något
”alldeles enastående i sitt slag-’. Därför plägade han, så
ofta han kom, alltid ropa mig till sig och sedan långa
stunder sitta och tumma på mitt hufvud, där han
påstod sig kunna finna rätt på nästan alla de knölar eller
”organ”, som upptogos i det Gall’ska frenologiska
systemet.* — En dag utropade han: ”Detta vill icke
Woyna tro; men jag måste öfverbevisa honom därom.”
* Frenologien var denna tid »högsta fashion», och alla intelligenser
skulle syssla därmed. Att formen af min hufvudskål är högst ovanlig
intygades flera år senare af den bekante läkaren d:r Liedbeck, hvilken
en gång, då jag besökte honom, visade mig ett hufvud af gips som var
ett aftryck efter en fredsdomares i England vid 1600-talets slut.
Liedbeck sade då, att denne engelsman var den ende förut kände män,
hvilkens hufvudskål haft samma ovanliga form som min; hvarjämte d:r
L. ifrigt bad mig, att man efter min död skulle få taga en
gipsafgjut-ning af mitt hufvud. Jag måste bifalla detta. Men numera har
frenologien blifvit så förgäten, att i hela Sverige knappt torde finnas någon,
som vidare intresserar sig för det ämnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
