- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken : Anteckningar från åren 1848-1898/1902 / Första delen /
270

(1902-1908) Author: Bernhard Wadström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några reseminnen - 1. Min första Stockholmsfärd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

met, varseblef jag den ståtligaste och mest sympatiske
man jag dittills någonsin sett.

Han var klädd i lysande utländsk husaruniform
med många ordnar. Men det var icke detta som
slog-mest an på mig, huru svag jag än som gosse var för
granna uniformer, utan det som genast drog mig till
honom, var hans vänliga leende, det milda tilldragande
uttrycket i hans anlete och särskildt hans hänförande
vackra blick, som genast fäste hela min sympati vid
honom.* Han fattade vänligt min hand och sade med
behaglig röst på bruten svenska: ”God dag, min unge
vän!” samt återtog strax därefter på franska språket
sitt samtal med E., hvarunder vi blefvo införda i ett
större förmak.

Nu måste jag fram såsom förevisningsobjekt.
Båda herrarne tummade och tryckte på mitt hufvud,
där upptäckande det ena ”organet” efter det andra,
under ett oafbrutet samtal om ”bienveillant,
souogon-neux, énergie, faiblesse, sensualité, courage, amour,
patience” m. m., hvaraf jag förstod enstaka ord. —
När de så hållit på nära en half timme, afbröt
excellensen slutligen undersökningen med de till mig
riktade orden: ”Tålig gosse! Mycket trött? Com-

ment........?” Därpå ringde han och tillsade betjänten

att intaga en bricka med frukter och konfekt, som
rikligen ersatte mig mödan att stå stilla under det den
långa undersökningen pågick.

* Man påstod allmänt den tiden, att alla Stockholms ’bättre’ damer
voro förtjusta i grefve Woyna, som af dem lär ha kallats tie beau et
victorieux chevalier sans peur, non sans reproche*. Naturligen var detta
påstående en öfverdrift; men om ryktet hade varit sannt, så inser jag
mycket väl, att man måste ha förstått en sådan känsla hos dem.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:35:14 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urminn/1/0288.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free