- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken : Anteckningar från åren 1848-1898/1902 / Första delen /
281

(1902-1908) Author: Bernhard Wadström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Störd förnöjsamhet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I ett hus vid Johannes östra kyrkogata bodde i
början af 1850-talet ett gammalt sjukligt fruntimmer
vid namn X., som i många år lefvat nöjd endast på
vänners gåfvor. Själf ägde hon alls intet, utan var
helt och hållet hänvisad till andras barmhärtighet.
Likväl var hon ständigt nöjd och glad samt sade
alltid, då man undrade huru hon kunde uppehålla sitt
lif och sitt goda mod: ”Gud har allt hittills sörjt för
mig; han skall ock förvisso härefter göra det!” Och
hennes hopp gick alltjämt i fullbordan, år efter år.

Då hände sig en dag, att expeditionssekreteraren

O. Gyllensköld kom att nämna om henne, under ett
samtal med konung Oskar I. Kungen, rörd af
hennes hjärtliga tro och undergifvenhet, beviljade henne
då ett årligt understöd af 50 riksdaler.

När expeditionssekreterar G. lämnade slottet,
be-gaf han sig genast upp till Johannes Kyrkogata, glad
att kunna åt den gamla meddela konung Oskars
ädelmod. Men då Rosenii bostad låg alldeles i närheten
och G. äfven hade ett ärende till denne, gick han först
upp till R., hos hvilken jag då befann mig.
Gyllensköld omtalade nu för oss hvad som händt och
frågade, om någon af oss ville följa med till den gamla
samt där hålla en kort bibelstund och bön. Rosenius
hade icke tid, men jag åtföljde Gyllensköld till henne.

Dock — sällan hade någon af oss erfarit en större
öfverraskning, än då vi funno att G.’s underrättelse
gjorde ett helt annat intryck än hvad vi väntat, ja,
ett alldeles motsatt.

Det gamla fruntimret syntes först häpen och blef
sedan mycket tankfull, samt satt länge tyst och
eftertänksam. Slutligen talade hon. Men i stället för de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:35:14 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urminn/1/0299.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free