- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken : Anteckningar från åren 1848-1898/1902 / Första delen /
288

(1902-1908) Author: Bernhard Wadström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nummergossen från Klara

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mot och för saken. Jag styrde därför mina steg till
doktor Wensjoe. Jag hade heta strider med mig själf.
Skulle jag våga det? Jo, en präst skall man ju få
fråga om sanningen? Jag ”läste öfver” frågan väl
hundra gånger: ”Herr kyrkoherde, säg mig på heder
och samvete infor Gud, om Jesus verkligen var Gud?
Tror herr kyrkoherden det verkligen själf?” — Jag
har mången gång- undrat, om det verkligen var en
Guds andes maning, att jag borde gå. Frågan hade
kanske i den käre Frälsarens herdehand ett dubbelt
syfte: en käpp, en staf! — Tre gånger var jag så nära,
att jag tog i dörrlåset; men då jag på bref lådan på
dörren läste: ”Doktor och doktorinnan Wensjoe”,
häpnade jag- öfver min djärfhet och smög mig ned igen
och ut på kyrkogården. En gång tog jag t. o. m. i
klocksträngen, men vågade ej draga till.

Jag gick sedan länge med desamma tviflen. De
lade sig dock småningom, men jag kom icke till full
klarhet förr än vid mogen ålder. Dock — efter en
tid kunde jag hålla evangelium om Kristi person och
verk för verklig sanning. Först då kunde jag både
frukta och älska samt glädjas åt Guds ord.

Under en af edra predikningar en aftonsång talade
ni om högmodet. O, hvad det gjorde ondt i
nummergossens samvete. Jag hade vid några tillfällen
blygts att gå med min fostermor öfver Norrbro. Hon
var klädd i den tidens så hedersamma schalett; andras
mödrar hade hatt. — Nu ville jag bikta min synd för
pastorn och bedja om hjälp mot den frestelsen. En
dag tog- jag dristigheten till mig och gick til! pastorn.
Vi möttes utanför porten. Jag hälsade ödmjukt och
förläget, hvilken hälsning ni vänligt besvarade med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:35:14 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urminn/1/0306.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free