Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboksblad - Uppsala 1854, 55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som den tiden kunde gifvas). Så höga betyg har man ännu
aldrig, alltifrån universitetets stiftande, i Uppsala gifvit åt
någon student. Därför nedsatte den knarrige Z. det laudatur,
som Rudin hade äfven i hans ämne, till ett cuvi lande. Ty,
sade han, »det vore ju en skandal, om en ’pojke’ skulle i
studentexamen taga högre betyg, än någon föregående
professor under alla århundranden erhållit.» R. fick således
endast 26 betyg, men vackert så! — (Det har blifvit sagdt,
att under senare år en och annan skulle ha erhållit 27
betyg. Om så är händelsen, bevisar det blott att en senare
tids lärare varit mera humana än herr Z.)
Redan som 17-årig gymnasist höll Rudin sin första
predikan i Törnvalla kyrka, julottan 1850. Vid nedstigandet från
predikstolen mottogs han af prosten med öppna armar.
Jan. 28. Stiftades Ev. Alliansens filialafdelning i
Uppsala. Till dess interimsstyrelse utsagos pastor G. Sparman
(ordförande), O. Borell, T. Feltström, V. Rudin, A. Steinmetz,
G. Wiström och jag (sekreterare). — »Hvad månde varda
af detta barnet?»
Jan. 31. På aftonen hos A—z, där Rudin talade öfver
Joh. 3. — Mycken sång! Glädjande bref från H. J.
Lundborg. (Se G. Beskows »Lefnadsminnen».)
På hemvägen blefvo vi vittnen till ett upprörande
skådespel. I hörnet af Slottsbacken och Öfre Slottsgatan låg en
drucken student — den eljest så hygglige R—g, sin moders
ende son och stolthet — nu blodig och nedsölad,
oförmögen att resa sig själf. Vi hjälpte honom hem och fingo
dagen därefter veta, huru det gått till. R—g hade på
aftonen varit på Åkerstens schweizeri, i sällskap med några
»juvenaler», samt där druckit mer än han kunde tåla.
»Tjocke U.» skulle då leda honom hem. Uppe i
slotts-backshörnet mötte de en flock gesäller, som ej ville gå ur
vägen för dem, och snart var grälet i full gång. R—g fick
genast i början ett knölpåksslag i hufvudet, så att detta
öfversköljdes med blod, och han föll sanslös till marken.
U. försvarade sig länge, men måste till slut, öfvermannad
och hotad att »bli ihjälslagen», fly undan; han förföljdes
ända långt ned på Drottninggatan. — Så väl denna händelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
