Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboksblad - Stockholm 1854, 55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke ytterst är mot Guds bud man bryter, så kan ju ingen
handling kallas synd.» — »Ja, visserligen, visserligen!
Därför måste också brott mot kyrkans ordning kallas synder
mot det fjärde budet», sade han. — »Men då stå vi ju
där igen, att synder mot Guds tjärde bud kunna försonas
med penningar, då man genom att betala aflat undgår
straffet för sina brott mot kyrkans ordning. Och kan man så
försona synder mot ett af buden, så gäller ju detta äfven
flera af de andra.»
Pastor B. förklarade nu, att »aflaten kunde protestanter
aldrig lära sig förstå», samt öfvergick till att tala om den
katolska rättfärdiggörelseläran, hvilken han sökte stödja med
Luk. 7: 47, där det heter: Henne varda många synder
förlåtna, ty hon älskade mycket. »Af dessa vår Herres
tydliga ord», sade han, »kunnen I lära, att blott den, söm
älskar mycket, skall få sina synder förlåtna af Gud. Icke
genom tron på Kristus, utan genom tron och kärleken,
undfå vi syndernas förlåtelse.» — »Nej, icke så! Herren
säger ju alldeles tydligt, att den som fått mycket förlåtet,
han älskar mycket. Kärleken är då en frukt af
syndaförlåtelsen, icke dess förtjänande orsak. I Joh. 3: 16 och x
Joh. 4: 10 visas oss nådens grund. Och säg, herr pastor:
om vår kärlek till Herren skall vara grunden för vår
förlåtelse och frälsning, hvem kan då vara trygg att han älskat
nog, hvem kan vara viss om sina synders förlåtelse?»
—-Då slog den vänlige pastorn med båda händerna ifrån sig
och sade: »Viss? Gud bevare oss från en sådan
förmätenhet! Ingen kan här i tiden vara viss om sina synders
förlåtelse; men vi få och böra hoppas, för Kristi skull.»
Då insåg jag, att vi aldrig skulle komma till
samförstånd. Jag bad honom läsa och under bön om Guds andes
ljus behjärta så väl 1 Joh. 3: 14 som Rom. 8: 16, så skulle
han snart finna, att man redan här i lifvet kan vara viss
om sin frälsning och sitt barnaskap hos Gud.
Men när jag nästa gång kom till min lektion hos m:me
de Bonnal, var hon alldeles förändrad i sitt sätt. I stället
för den förra glada vänligheten och artigheten: nu ett mörkt
anlete och en iskall höflighet. Jag både bedröfvades och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
