Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboksblad - Stockholm 1854, 55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om det utan skada kan ske, så låt henne lefva. Men ske
i allt din vilja, 0 Herre!»
Dec. 12. Pä aftonen hos B—w’s; stor bjudning för
40—50 personer. Först sjöngos några andliga sånger af
en vacker och väl inöfvad kör; sedan sjöng Beyer ett par
solosånger. Därefter höll Rosenius bibelförklaring öfver Es.
9: 1—7. Bl. a. yttrade han: »Kristus blef för oss just det
som de i anden fattiga och elända allra helst skidle önskat
sig: försoning, rättfärdighet, frid, helgelse, försvarare m. m.
Gud gaf oss den allra bästa och allra nödvändigaste
jul-gåfvan» . . . Det hjälper till sist icke att ha varit en af de
andra grenarna uppburen gren, om man ej själf haft sitt
fäste i ’vinträdet’ och så sugit lif och must ur detta.» —
Professor Torén från Uppsala afslutade aftonen med en
gripande bön.
Dec. 13. På e. m. kom d:r Melander upp till mig
och medförde budskapet om Sofie Henriques’ saliga
hädan-färd. — Hvem kunde väl ana, då vi den 17 sept. i år
voro samlade hos M. och samtalade om vårt himmelska
hemland, att inom tre månader därefter skulle två af oss,
Sofie H—s och Tellin, redan ha kallats hem. Hvem blir
väl härnäst den lycklige, som får detta bud?
Em. Henriques omtalade, hvilket djupt intryck
professor Magnus Huss, som under denna sista svåra sjukdom
varit systerns läkare, haft af dennas kristliga glädje och
hennes tålamod under lidandet. »Men hvarför jämrar ni
er inte?» hade Huss en dag frågat henne; »jag vet, hvilka
svåra plågor ni lider och ser det stundom på ryckningarna
i ert ansikte. Men huru kan ni låta bli att visa otålighet
och att jämra er, när ni lider så mycket? Sådant är jag
icke van att se.» Då hade Sofie H. fått för honom vittna
om den frid, den inre glädje, som Herren Jesus lät henne
smaka, genom tron på hans försoning och vissheten om
att hennes synder voro förlåtna. — Huss hade sedan
till några af sina bekanta yttrat: »Hittills har jag ansett
’läseri’ vara blott en öfverspänd inbillning, där det icke är
ren humbug; men vid denna dödsbädd ser jag, att det är
en Guds kraft.» -— När sjukdomen slutligen visade sig omöj-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
