Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboksblad - Stockholm 1854, 55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sade farväl till kamraterna där. Slutar nu mitt »ämbete
som kunglig sekreterare». Fick 25 riksdaler i »ljuspengar»
—• min första, och väl äfven sista, inkomst i statens tjänst.
Sedan på besök hos pastor Bernhard, som skickat mig
hälsning, att han än en gång ville få tala med mig. Fick
af honom ett ex. af katolska mässan och romerska katekesen,
med vänlig uppmaning att flitigt studera dem. »Då skulle
jag finna, att om jag än icke tyckte den katolska kyrkans
lära i alla punkter öfverensstämma med Guds ord i den
heliga skrift, så är den dock så fast grundad på de heliga
fädernas och konciliernas utsagor, att den kan trotsa allt
och alla; icke någon, icke något skall kunna rubba den.»
»Ty kyrkan, och icke någon af dess enskilda medlemmar,
hade fått löftet att ’den helige Ande skall leda henne till
fulla sanningen’’; och därför är kyrkan ofelbar, fastän icke
dess enskilda lemmar.» — Märk, hvilken hemsk blandning
af lögn och sanning. »Kyrkan» har fått löftet om den
helige Andes ledning! Ja för visso, men hvilken kyrka?
Månne den romerska, den grekiska, den armeniska m. fl.?
Nej, »den ena, enda heliga och allmänneliga: de heligas
samfund», föreningen af alla sanna troende kristna. Dem
leder den helige Ande till fulla sanningen, men icke en
själfgod myndig prästkyrka, som anser sig vara »ofelbar».
Och tänk att pastor B. kunde säga, det »ingen och intet
kunde rubba deras lära». Äfven Guds ords allra klaraste
utsagor förmå ej rubba deras villfarelser! Nej, där Gud säger
ett och kyrkan ett annat, där får Gud gifva vika; kyrkan
är ofelbar och har rätt, äfven mot både Guds och Kristi
bestämda ord.* Matt. 15: 6, 9. Tit. 1: 14.
Jan. 28. På afskedsmiddag hos Rosenius. Han höll ett
både allvarligt och emellanåt litet humoristiskt tal för mig,
i hvilket han tackade för min »trofasta broderliga hjälp»,
önskade mig Herrens rika välsignelse under de prästerliga
* Som bekant är, blef vid »det ekumeniska» kyrkomötet i Rom
1870 denna kyrkans ofelbarhet öfverflyttad till påfvens person, så att
»allt hvad en påfve lärer ’ex cathedra’ måste af kyrkan anses ofelbart».
Och till denna hemska, mot Guds ord och ande groft syndande kyrka
se i vår tid många luterska präster upp »med vördnad»!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
