Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboksblad - Stockholm 1854, 55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Febr. 4. Hörde C. O. Roos i Domkyrkan. Middag hos
honom och hans älskliga fru, Berta Steinmetz, syster till
Alfred St-—z. Vi påminde hvarandra om »gamla tider och
flydda år». Jag omtalade, huru jag en tid innan jag lärde
känna Roos, hade nästan hatat och afskytt honom.
De frågade genast t hvarför»} Och så måste jag säga
dem allt.
När jag i slutet af år 1848 kom till Uppsala och
undergick studentexamen å »gamla Kuggis», var jag ännu
alldeles främmande för Guds rike. Väl erfor jag ibland,
sär-skildt vid nattvardsgångar, Guds andes kallelser; men jag
hvarken fullt förstod dem eller ville följa dem i det som
jag förstod. Under denna min s. k. »glada studenttid»
(till dess Herren fann mig, på hösten 1852; se sid. 44),
kände jag i början inga s. k. »läsare», men hade hört allt
möjligt ondt om dem. Jag hyste ock en stark naturens
ovilja mot dem och allt som stötte på pietism. Särskildt
hade jag rätt ofta mött en mörklagd man med glasögon och,
som jag då tyckte, jesuitiskt utseende och lurande blick.
Den mannen, adjunkten C. O. Roos, hade af några
kamrater för mig utpekats såsom den »värste läsaren i
Uppsala», en »riktig jesuit, en hycklare och dålig karl, som
förförde både ynglingar och flickor och gjorde dem till lika
stora skrymtare som han själf vars. Detta skamlösa förtal,
som jag utan minsta tvekan blindt slukade, hade hos mig
väckt en sådan ovilja, ja nästan hat, att när helst jag
mötte Roos gaf jag honom de skarpaste blickar af afsky,
jag kunde åstadkomma, samt önskade inom mig att jag fatt
tillfälle och rättighet att »riktigt grundligt piska upp en så
genomusel bof». Detta var såsom Herren om sig och de
sina säger: »De skola hata mig utan orsak», och »de skola
säga allt ondt om eder, ljugande för min skull». —
Sedermera, år 1853, lärde jag känna Roos. O, huru jag då
blygdes för mina orättvisa misstankar och mina osanna,
blott på andras lögner grundade beskyllningar om honom!
Huru sökte jag icke då att genom dubbel vänlighet i någon
mån kunna godtgöra min förra skuld mot honom. — Men
icke förrän i dag hade jag kommit att öppet bekänna mitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
