Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboksblad - Söderköping, Stensnäs 1855
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Juli 26. F. m. afskedsbesök på lasarettet och hos mina
’privata’ sjuka samt hos Lagbergs, Beskows m. fl.
Juli 28. Reste G. B—w och jag till Stensnäs, där vi
blefvo varmt välkomnade af hela familjen: »gamle grefven»,
»unge grefven», grefvinnan Honorine, fröknarna Adéle och
Eva Stackelberg, vidare af unge grefvens son och döttrar,
samt af de förut komna gästerna: Rudenskölds, Liljencrantz,
fröken Montgomery, samt af m:lle Grönvall.
Juli 2g. F. m. bevistade vi alla högmässan i Ukna
kyrka. När den mycket ålderstigna prosten trädde ut ur
sakristians dörr för att gå fram till altaret, häpnade B—w
och jag vid hans åsyn, såsom ock sedermera de öfriga sade
sig ha gjort, då de första gången skådade honom. Jag
har väl ofta förr läst eller hört, att den eller den »hade en
spöklik gestalt»; men jag har icke förr än nu sett en sådan.
Man väntade hvart ögonblick, att han skulle »sjunka genom
jorden». Men tvärtom — han höjde sig till en för hans
år ovanlig kraft i stämma och hållning, samt förrättade
själf både altartjänst och predikan.
På e. m. kommo främmande: Ekenstams, pastor Åberg
(en broder till löjtnanten i Söderköping) m. fl. Under
samtalet kom man att nämna den fromme Josef, som kastades
i fängelse efter händelsen i Potifars hus. Då frågade den
vördnasvärde »gamle grefven», hvilkendera af de två vi
ansågo ha mesta skulden mot Josef, antingen Potifar själf
eller hans hustru. Nästan alla sade: »Naturligtvis hustrun,
som först frestade Josef och sedan beljög honom!» Då
svarade gamle grefven: »Mig synes dock, att huru uselt
och ohyggligt än hustrun handlade, så var likväl hennes
mans skuld ännu större, då han blindt trodde på en kokett
kvinnas beskyllningar i ett sådant fall. Så mycket borde en
egyptisk hofman ha känt kvinnorna — särskildt sin egen
hustru, hvilkens falska och lättsinniga karaktär han för visso
mer än en gång erfarit -— att han åtminstone tvekat vid
hennes anklagelse mot den gudfruktige Josef. Och hade han,
i stället för att blindt tro beskyllingen, tagit reda på saken,
vädjande till Josefs samvete, så hade han snart blifvit
öfvertygad om det sanna förhållandet. Ty att Josef var en from
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
