Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboksblad - Söderköping, Stensnäs 1855
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fick tidningarna med en mängd »små» underrättelser från
kriget. Det är egendomligt att hos våra större tidningar
se, huru olika de betrakta de notisers värde som i dem
förekomma. Allesammans lida de ju af »spalthungen, så
att de efter hvarandra pläga aftrycka allt möjligt som i dem
förekommer. Om grosshandlar A. gifvit sin bokhållare en
gratifikation, om major B. och fru haft en bal, om löjtnant
C. blifvit vald till ledamot i en brunnsstyrelse »för nytta
och nöje», om fru D. blifvit skrämd af en skenande häst,
om en dräng hos kommerserådet E. bestulit sitt herrskap,
om författaren F. skall utgifva en ny bok till julen, 0111
redaktör G. haft en fest för sin tidningspersonal, om
brännvinet »fallit» i pris, om en aktör eller en sångerska sagt
några afskedsord vid en föreställning, om en torpargosse
i Småland blifvit ormbiten, om fröken H—n blifvit trampad
af en häst, m. m., m. m. — allt detta är »notiser af ett
visst värde», som aftryckas af den ena tidningen efter den
andra. Ja, till och med tydliga »ankor» af ganska slipprig
art och absolut intet värde kunna få simma omkring genom
nästan hela tidningspressen. Men — om i en tidning
meddelas en verkligt värdefull och lärorik notis, som innehåller
något allvarsord, något för kristna människor beaktansvärdt,
då förbigås en sådan med största försiktighet och blir
näppeligen aftryckt af någon enda bland större tidningarna. Det
ser ut, som om det bland pressens män rådde en tyst
öfver-enskommelse att, så vidt möjligt är, söka »tiga ihjäl» allt
som kunde komma deras läsare att tänka på sin evighet
eller erfara ett kristligt intryck.*
* Några år senare fick jag en märklig bekräftelse på dessa tankar,
den jag här må påminna om. Den allmänt afhållne skalden K. L.
Östergren (»Fjalar») hade på sin dödsbädd för sin vän, lektor P.
Ödman, afgifvit en härlig bekännelse om sin inre människas förändring
och sin frälsning genom Kristus. Han hade ock uppmanat lektor Ö.
att genom tidningarna låta den allmänhet, som så vänligt mottagit hans
skrifter, få kunskap om denna hans sinnesändring samt att han dog
salig i tron på Kristus. Lektor Ö. skref då en varm uppsats härom,
som blef införd i en Gefletidning och altrycktes i Väktaren och några
fä andra tidningar. Men hela den »stora» pressen teg härom och ville
icke i denna punkt tillmötesgå den döende Fjalars önskan. Numera
är det sannolikt något bättre i detta fall, genom kristendomens påtryck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
