- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken : Anteckningar från åren 1848-1898/1902 / Andra delen /
33

(1902-1908) Author: Bernhard Wadström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bäste. Tack, min Jesus! Det vare mitt sista ord: Det
är fullkomnadtl Jesus har gjort allt, allt, allt.
Honom vare tack och lof! Amen, amen».

Den n:te utbrast han: »Om jag begriper, hvarför
jag skall ängslas! Hvem är han, som står där borta
med lagboken och vill fördöma mig, och påstår att jag
icke ångrat nog? Jesu Kristi, Guds sons, blod renar
mig af alla synder — hvad säger du om det? Mig är
barmhärtighet vederfar en — hvad säger du om det?

Ovännen vill beröfva mig tron på det, jag dock har
i min hand, såsom mitt arf och egendom: min Jesu
blodsförtjänst, genom hvilken alla mina synder äro
ut-strukna, och jag fri, frigjord och salig»............

Sådana ord hörde vi alla dagar från vår dyre faders
nu tillslutna läppar, så att jag kan icke återgifva allt.
Jag vill blott ännu nämna ett ögonblick, som särskildt
för mig är oförgätligt. Måndagen den 14 Mars, min
födelsedag, lade vår far båda sina händer på mitt
hufvud och uttalade en varm faderlig välsignelse öfver mig.

O, hvilken stund! Sedan tilläde han: »Gud har skänkt
dig en så god morgon; gif nu honom din afton, ditt
hela hjärta! Gör det, gör det!»

Därefter talade han blott helt kort och afbrutet.
Tisdagen den i5:de, mot kl. 5 e. m., somnade han
tungt och sof oalbrutet intill torsdags f. m. den i7:de
kl. 11, då andedräkten afstannade, utan en enda
ryckning eller rörelse på ett finger. Min syster satt ensam
inne för ögonblicket; hon ropade på Honorine och mig,
som voro i rummet intill; då vi inkommo, sågo vi blott
ett lätt andedrag, och allt var stilla — tyst!

Vår dyre fader var icke mera hos oss. De kära och
kärleksfulla ögonen, som aldrig tröttnade att följa oss,

W ad ström. Ur minnet och dagboken. II. 3

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:35:31 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urminn/2/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free