- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken : Anteckningar från åren 1848-1898/1902 / Andra delen /
53

(1902-1908) Author: Bernhard Wadström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

därigenom köld, ja kanske fiendskap mellan B. och C.
Sådant är att handla illa, mycket illa.

Men det gifves ett annat slag af skvaller fullkomligt
motsatt det nu skildrade, och som vore förtjänt af att öfvas
långt flitigare än hvad nu vanligen sker. För att gifva ett
begrepp om hur detta tillgår, må här omtalas en händelse,
som jag själf bevittnat. Initialerna äro förändrade, men
tilldragelsen är noggrant skildrad.

Grosshandlaren X. och boktryckaren Y. hade sedan någon
tid varit ovänner, och deras ovänskap hade gått så långt
att de icke mer hälsade på hvarandra. Detta förhållande
hade länge smärtat pastor Z. som var bekant med dem och
värderade dem båda. •—• En dag sammanträffade han på en
bjudning med herr X., som efter någon stunds samtal började
gifva luft åt sitt missnöje med Y. »Men har du», invände
pastorn, »endast fel att påpeka hos honom? Har han då
inga goda sidor?» — »Åhjo visserligen», blef svaret, »det
har han nog; han är redbar, pålitlig och uppriktig, fastän
han är envis och oresonlig, när han får en idé i sitt
hufvud.»

Följande dag mötte pastor Z. på gatan herr Y.; de
stannade några ögonblick och samtalade. »Jag kan hälsa dig
från X.», sade pastorn; »jag träffade honom i går och vi
samtalade bland annat om dig.» »Nå, då fick du väl höra
sköna saker; han målade väl mig så svart som en sotare?»
sade Y. »Nej, visst icke», blef svaret; »han var väl
missnöjd med dig för en sak, men han sade också att du hade
många goda sidor; han kallade dig redbar, pålitlig och
uppriktig.» »Sade han verkligen detta? inföll nu herr Y.,
synbarligen både öfverraskad och belåten. Vid pastorns
bestämda försäkran, tilläde han: »Nå ja, X. är för de mesta

en bra människa, vänlig, hjälpsam och trofast. Skada blott,
att han icke låter säga sig, när han har orätt». Pastor Z.
sade nu farväl och gick vidare.

Ett par timmar därefter träffade han ånyo grossh. X. »Nu
måste jag skvallra litet», tänkte vår pastor och yttrade alltså
till sin vän: »Jag kan hälsa dig från Y.; jag mötte honom
nyss ute, och vi kommo att samtala om dig». »Nå, då lär

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:35:31 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urminn/2/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free