Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det faller af sig själft, att de båda gubbarna blefvo ytterst
förtjusta åt den kungliga gåfvan; och när de återkommit till
sitt hem bland Dalarnes fjällar, togo de sig för att skrifva
till konungen för att på detta sätt lägga sina tacksamma,
un-dersåtliga känslor i dagen. Äfven härvid vände de sig till
sin riksdagsman med begäran, att han skulle framlämna
bref-vet, sedan han först »rättat felen», såsom de uttryckte sig.
De började detta bref något egendomligt:
»Hälskade Fader i ’erranom», skref Gunnars. »När jag
nu åter kommit till mitt ’em i Dalom och tänker på all den
kärlek och nedlåtenhet, med hvilken vi möttes af landsens
fader, så kunna vi icke annat än tänka på hvad skrefvet står
om den vise konung Salomo och hvad drottningen af rika
Harabien sa’ te ’onom: »Alt det jag i mitt land utaf ditt
väsende och af din visdom ’ört Javer, det här sant. Och
jag ’afver icke velat trott det, till dess jag är kommen och
’aver det med mina ögon sett. Och si, det är mig icke ’älften
sagdt. Saliga häro dine män och dine tjänare som halltid
för dig stå och ’öra din visdom. s>..........
Omkring två månader efter nu beskrifna audiens fick
riksdagsmannen en eftermiddag ett bref från dåvarande
ecklesiastikministern af följande korta, men viktiga innehåll: »Då
jag vet det skall intressera er, får jag härmed underrätta, att
pastor X. i dagens konselj blifvit utnämnd till kyrkoherde i
S. församling i Dalarne.»
Riksdagsmannen telegraferade genast till sin gamle vän,
kontraktprosten B., meddelande honom den goda nyheten.
Denne lät vid telegrammets mottagande sätta för sin
springare, och i det klingande slädföret ilar han vägen fram
till S. kyrkoby, där Gunnars bodde. Där blef icke liten
glädje. Nyheten spred sig med blixtens snabbhet till
vännerna i byn, och snart var en liten flock samlad omkring
kontraktprosten i Gunnars stuga. Där tackade man Gud på
gammalt sätt med böjda knän och knäppta händer, och så
sjöng man af hjärtans lust: »Nu tacker Gud, allt folk!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
