Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
talat en tradition, att Herren Jesus i sin ungdom kallades
»Vänligheten» för sitt vänliga och tillmötesgående sätt mot
människor, särskildt mot alla som redligt bekände tron,
samt huru Rudin uppmanat oss att äfven däruti »efterfölja»
honom, som ock i det stycket ännu är den samme.
»Men», sade då någon, »när han är så mild och
kärleksfull, huru skola vi kunna förstå, att han likväl så ofta
fördöljer sig för sina barn samt låter dessa gråta och bedja,
utan att han tyckes höra dem; sådant liknar ju mer
stränghet och dom, än nåd och kärlek». Då sade M. C.: »Tänk
på det språket: En förbråkad rö skall han icke sönderbryta,
och en rykande veke skall han icke utsläcka, till dess han
utfört domen till en seger? Detta är ju ett mildt evangeliskt
språk, och dock talas däri om dom. Men det ordet,
an-vändt på Guds folk, har Paulus förklarat i i Kor. ii: 32,
där han säger: ’Då vi varda dömda, varda vi näpsta af
Herren, på det vi icke med världen skola fördömda varda’.
Alltså äro Herrens domar och skenbara hårdhet mot de
sina endast ’näpst’, hvarigenom han utför sitt verk till en
seger, som eljest icke skulle kunnat vinnas.»
Jan. 12. Då jag före middagen som vanligt tog
lektion på fäktsalen, inträffade en olyckshändelse som kanske
får svåra följder. Vi fäktande stodo på två led emot
hvarandra, och And .ett häftigt utfall brast min obekanta
grannes florett, så att den afbrutna klingan inträngde i hans
motståndares, Herm. Wiströms bröst, ur hvilket blod genast
ymnigt trängde fram. Wiström försökte taga saken lugnt;
men efter en liten stund blef han dock ytterligt blek och
svimmade. Jag, som stod alldeles midtför och såg detta
trodde att W.’s sår kanske blifver lifsfarligt, samt tänkte:
»Det kunde ju ha varit min klinga, som gifvit detta stygn!»
Gud hjälpe i nåd både AV. och den, som gaf honom det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
