Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»De taga från och de lägga till,
de göra hvalfiskar af en sill.»
Hanner blef här af bruten af den hygglige, men något
inskränkte, säflige X., som vände sig till honom med den
frågan: »Jag undrar just, hvilken svag punkt man säger att
jag har? — Men X. blef i sin tur afbruten af Lagberg,
som sade: »Det skall jag i morgon säga herr X. Sådana
underrättelser äro nog både riktiga och goda; men de böra
ske mellan fyra ögon. De lämpa sig icke väl till
samtalsämne i en större krets såsom nu.»
Sedan jag så för J—n och de andra närvarande bröderna
omtalat sanna förloppet af det samtal, som, förvrängdt,
hade hos flera vållat bedröfvelse och ovilja, yttrade S—n:
»Snart vet man icke, när man hör någon klandras, hvem
hemlig drinkare eller s. k. sskåpsupare». Därvid tillgick så, att fröken
Anna G., dotter till en adlig kapten G., en middag blef sänd i ett
ärende från sin fader till Hanners bostad. När hon kom dit, fick hon
genom en på glänt stående dörr se H. hälla bränvin i ett glas och
med en grimas, hastigt störta supen i sig. Hon skyndade naturligtvis,
att i djupaste förtroende och under tysthetslöfte anförtro denna »skandal»
åt ett par af sina väninnor; och dessa handlade lika naturligt på
samma sätt med sina mammor och sina vänner. Inom två dagar visste
hela Söderköping utom Hanner själf, att han var — en skåpsupare.
Han fick sedan i flera år lida däraf under sin verksamhet. Men hade
då fröken G. sett miste? Nej, men hon hade icke sett, att i bottnen
af glaset låg en mängd ostötta pepparkorn — en gammal bepröfvad och
på den tiden mycket vanlig »huskur.» vid magåkommor — och att den
gången Hanners sup helt enkelt var blott ett bäskt läkemedel. När
fröken G. några år senare blef gift med grefve N., fick hon en dag veta,
huru mycket ondt hon genom sitt prat vållat pastor H. Och vid ett
missionsmöte på S., då bl. a. Fjellstedt, Rosenius och jag efteråt
voro kvarbjudna, omtalade hon för oss hvilka samvetskval hon ännu
ofta erfor vid tanken på den smärta, hon gjort en trogen Guds tjänare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
