Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Redan förr har jag (i kalendern Frideborg) meddelat
biskop Beckmans lefnadsteckning. Jag behöfver därför nu
endast i korthet åter anföra några få data ur hans lefnad.
Han var prästson från Skara stift, född 1812, och således vid
sitt frånfälle nära 82 år gammal. Han blef T841 lektor i
Skara, 1847 professor i Uppsala, 1864 biskop i Hernösand,
hvarifrån han elfva år senare flyttades till hembygden som
biskop i Skara. •— Såsom universitetslärare och stiftschef,
såsom medlem af riksdagen och kyrkomötet, såsom
utgif-vare af »Teologisk tidskrift», samt såsom den
svensk-lutherska kyrkans förnämste apologet i vår tid, visade sig
Beckman som en man af ovanlig förmåga och arbetskraft. —
»En fridens man» var han, ehuru genom förhållandena så
ofta tvingad att uppträda polemiskt; och han ägde, hvad
som är för mer än all begåfning, ett äkta »andeligt sinnen,
som hade sin lust i de himmelska tingen. Rom. 8: 5, 6.
Med ett ord, han var — hvad som, tyvärr, icke kunnat
sägas om alla biskopar — en sann Jesu lärjunge, som ej
blygdes att med både ord och handling bekänna sin Herre,
icke blott ex ojjicio från predikstolen och katedern, utan
äfven i det dagliga lifvet, i umgänget med andra. -— Därför
kunde han icke, såsom så många bland hans ämbetsbröder,
ställa sig fiendtligt éller likgiltigt mot de lifsrörelser, som
under senaste fem årtionden förvandlat vårt lands kyrkliga
tillstånd, från det af Krummacher skildrade »svenska
ispalatset» till »en ny och lefvande Herrens plantering». —
Därför var B. angelägen att icke på något sätt stå hindrande
för Guds andes verk i landet; tvärtom sökte han städse att
främja det — Ännu återstår oändligt mycket; men här råder
icke mer samma dödslugn, som under »den gamla goda
tiden», till hvilken dock mången ännu längtar tillbaka,
såsom en gång Israel till Egyptens köttgrytor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
