- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken : Anteckningar från åren 1848-1898/1902 / Andra delen /
366

(1902-1908) Author: Bernhard Wadström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

April ig. Hörde kyrkoh. Schwarz i Blasieholmskyrkan —
en af de väldigaste och härligaste långfredagspredikningar jag
någonsin hört. Det var oss så, som det i texten heter: »Folket
slog sig för sitt bröst; man måste ned inför korset, ned i
ånger, syndabekännelse och bön. Men sedan gaf samma
kors-predikan den kraftigaste tröst och frid, så att man »stod upp och
löfvade Gud». Ja, måtte det gå oss så, som för Elias, sedan
han ätit af det glödbakade brödet: »Han gick af den matens
kraft i 40 dagar och 40 nätter, till dess han kom till Guds berg.»

På e. m. besök i ett drinkarehem där mannen, från att
ha varit en den dugligaste arbetare, nu har delirium. En
gräslig syn! Jag ihågkom Wilh. von Brauns ord, att
»brännvinet är satans tårar, som han grät när han förgäfves hade
frestat Herren, och som han därför i vrede öfver sin
förödmjukelse gaf åt människorna att fördärfva sig med *.

Maj 7. Afskedsfest på hushållsskolan för de engelska
judemissionärna Wilkinson och Adler. De ha verkat i
Stockholm en tid bland härvarande judar.

Missionär Wilkinson omtalade, att han här bland mängden
af rationalistiskt sinnade judar, funnit icke få »gammaltroende
och fromma efter fädernas sätt». Särskildt hade han kännt
sig dragen till en grosshandlare Davidsson. Med denne hade
han utan någon motsägelse kunnat samtala om Gud, om bön,
tro, gudsfruktan och heligt allvar. Men så snart det blef tal
om försoningen genom Kristus och vår sanna rättfärdighet
inför Gud, då ville den eljest älsklige ocb fromme juden icke
höra på, utan sade: »Låt oss icke strida om tomma namn!
Vi ha Moses, och ni har Kristus: det är den enda obetydliga
skillnaden; för öfrigt mena vi ju alldeles det samma!» Då
svarade AVilkinson: »Skillnaden är dock icke så ringa, som ni
tyckes antaga. Ty om I synden, då fördömer Moses eder (5
Mos. 27:); men om vi synda och bekänna våra synder, då för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:35:31 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urminn/2/0414.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free