Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och jag på resan, såsom jag förutsagt. Därom mera i
uppsatsen »Om aningar, och om en resa till Schweiz.»)
Juni 15. Tidigt på morgonen kom ett bref från fru
Klara Afzelius*) som bad mig om ett besök, enär hon
önskade samråda med mig i en viktig sak. När jag ditkom,
omtalade hon att hennes läkare förklarat, det hon för sin
hälsas skull genast måste resa till Glion i Schweiz för att
vistas där öfver sommaren. Till ressällskap skulle hon
hafva fröken Ida Sjöberg, och allt var ordnadt för resan.
Dock — här var en stor svårighet: båda damerna voro
visserligen mäktiga franska språket och kunde alltså
fullkomligt reda sig inom södra Schweiz; men, sade fru
Afzelius, »jag bäfvar för resan genom hela Tyskland och norra
Schweiz, då ingendera af oss förmår tala tyska och vi
således stå alldeles handfallna vid hotellen, järnvägsstationerna
o. s. v. Därför ville jag fråga pastor W., som ju för
närvarande är tjänstledig, om icke pastorn och fru W. skulle
vilja göra oss ressällskap till Schweiz och därmed befria
mig ur min ganska stora förlägenhet. Nog skulle jag väl
kanske tämligen lätt kunna få någon annan, men jag vill
icke ha hvem som helst. Är det för pastorn möjligt, så
ber jag därför att pastorn icke säger nej.» — En hvar kan
lätt föreställa sig min känsla vid detta oförmodade anbud.
Där hade jag således min aning uppfylld. Jag bad
om en dags betänketid för att hinna rådgöra med min
hustru. Vid hemkomsten frågade jag Helga: »Vill du
verkligen fara till Schweiz, så resa vi om torsdag!» Min hustru
blef nästan ledsen och sade: »Jag ber dig, skämta ej mer
om denna sak!» Men när jag nu försäkrade henne, att
det var allvar och icke lek, blef hon först så häpen att hon
knappt kunde svara. Sedan började lion tacka Herren och
*) Anka efter kommendörkapten Arvid A., och dotter till prof. Magnus Retzius.
IVadströin, Ur minnet o. dagboken. II. 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
