- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken : Anteckningar från åren 1848-1898/1902 / Tredje delen: 1 /
6

(1902-1908) Author: Bernhard Wadström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lärarinna till en prostgård i Småland, och jag kände genast
att denna plats var af min Gud beredd åt mig.

Högsommaren 185 7 anlände jag till Björkö prostgård,
belägen två mil från Eksjö och fick där tillbringa tvänne
lyckliga sorgfria år, i Guds och vänners gemenskap.

Prosten, en af komminister Sellergrens vänner, var
gammal och sjuklig, och kunde icke längre sköta sitt ämbete.
Den mycket yngre prostinnan, en utmärkt kvinna, skötte
sitt viktiga kall med heder och spridde stor trefnad i hemmet.
Hon var fullt vaken öfver synden och behöfde Guds nåd,
men såg så mycket på sina brister, att hon ej kunde fritt
och för intet mottaga nåden i Kristus Jesus. —■ Där kändes
godi att vara. Prostgårdens läge var friskt och vackert.
Mina två elever voro snälla älskliga barn, och jag kände
mig genast hemmastadd.

Den gamle prosten och jag resonerade i alla möjliga
ämnen, och prostinnan sade mig att han var helt belåten med
barnens lärarinna. Också jag var tacksam och belåten, men
dock fattades mig ett: jag hade icke ännu funnit den
“glädje i Gud“, som jag visste skulle finnas att få i Kristus
Jesus, där "fröjd i Herren är vår starkhet."

Vid denna tid hade Herren begynt ett mäktigt nådens
verk uti Småland. Hvad som särskildt kom till min kunskap
var, att flere troende präster numera predikade evangelium
i andens och kraftens bevisning, och deras kyrkor voro
öfverfulla af nådehungrande åhörare, som kommo långa
vägar för att höra och aldrig syntes tröttna. Det var “gny
bland de döda benen11. De frälsta själarna hade i samtal och
sång en frimodighet, som de äldre kristna icke kände till i sin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:35:51 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urminn/31/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free