- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken : Anteckningar från åren 1848-1898/1902 / Tredje delen: 1 /
9

(1902-1908) Author: Bernhard Wadström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jag också tillstånd till, och fick dessutom äfven taga min
äldsta elev med mig.

Hvad som mötte mig vid framkomsten kan näppeligen
med ord beskrifvas, endast erfaras. Men nog måtte det ha
varit en liten försmak af hvad vi få möta, då vi komma hem.
Den gamla frun, med sina ovanligt långa armar, slöt mig
i sin famn så fort och tätt som endast hon kunde göra,
under utropet: “Ändtligen har jag dig här, som jag så
längtat efter!"

Jag vet knappt hvad som följde •— en sådan fröjd
genomströmmade mitt hjärta. Jag visste blott ett\ att jag
var outsägligt lycklig; hvilket om möjligt stegrades under
föredraget, som var fullt af den helige Andes kraft.*

Ett af mina dyrbaraste minnen från den nämnda
minnesrika’ aftonen var kyrkoherden Svalanders bekantskap. Hans
“barnaglädje“ efter föredraget var lika stor
som min, och vi kommo genast i ett lifligt
samtal om synd och nåd, om Kristi kärlek
och friden i Gud. Då han och hans fru

under aftonen bjödo mig att komma till dem

i deras hem, kände jag att min Gud där
beredt mig den hjälp som jag, oerfarna barn
i Guds rike, så väl behöfde och sedan fick. K-1- Svalander.

Bringetofta, där K. J. Svalander var kyrkoherde, låg

dock två och en half mil från Björkö; och resorna dit kunde

alltså icke ske allt för ofta för den som måste taga skjuts.
Helt annat var det för de duktiga Smålandstöserna. Jag
frågade en gång några af de troende flickorna: “Har ni långt

att gå för att få höra lefvande Guds ord?“ och fick tillsvar

* Predikanten var en lekman, då benämnd kolportör. Det är smärtsamt, att då
jag flera år därefter gjorde ett besök i mitt älskade Småland och frågade ef ler denne
man, fick jag till svar: "Han har gått bort från Gud". Ett rikt gifte hade gifvit
honom "kärlek till denna världen". Hvilken hemsk varning!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:35:51 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urminn/31/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free