Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dom-Capitlets och min enskilda uppmärksamhet. De tyckas
grunda sig på ett förfarande, hvilket, om det längre lemnas
opåtaldt, hotar att upplösa den allmänna ordningen (!) inom
församlingen, i grund förvilla en tillströmmande enfaldig menighet
och förvridna religionens höga och tröstefulla sanningar till
ett haltlöst svärmeri, utan |;rund hvarken af förnuftet eller
uppenbarelsen.* Dylika förvillelser, som nu mera än förr visa
sig från flera håll i den christna verlden, hafva merendels
Öfverallt samma orsaker.
De äro dessa förvillelser att anse som brytningarna
af en sjukdom i andens verld, hvilken ej kan undfalla något
uppmärksamt öga. Det närvarande tidehvarfvet pliktar nu
för det förflutnas lättsinnighet; den ena ytterligheten har, som
vanligt, frambragt sitt correctiv i den andra; svärmeriet för
dagen är en naturlig fröjd af en förutgående indifferentism.
Behofvet af religionens tröst och uppbyggelse, som till en tid
kan inslumra, men aldrig fullkomligt utdö i menniskohjertat,
låter känna sig starkare än förr och söker sig tillfredsställelse
hvar det kan och på hvad sätt det kan. Stöter det då till
äfventyrs på likgiltighet hos läraren, finner det hans nit kallnadt
för det andliga, och varmt endast för jordiska fördelar; tror
det sig märka att han sköter sitt embete endast såsom en
verldslig angelägenhet, så är åtminstone en obildad menighet
ursäktad, om hon undandrager honom sitt förtroende och
vänder sig från det utslocknade nitet till det brinnande, äfven
om det skulle vara missledt och öfverdrifvet. Sjelfva den
lärare, till hvars predikstol hon församlar sig, torde mången
gång snarare förtjena varning och tillrättavisning än straff.
Ofta, kanske oftast (!) härleder sig hans låtsade ifver från orena
afsikter, från fåfänga eller vinningslystnad, och i detta fall
vore all skonsamhet både brottslig och skadlig. Men någon
gång kan han äfven sjelf vara förvillad emot sin vilja, bristande
* Samma beskyllningar ha hörts allt sedan apostlarnas dagar. Apg. 17: 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
