Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denne Nyman, 31 år gammal, och prest sedan 1820,
är en man af obehagligt och inbundet utseende, med
medelmåttiga förståndsgåfvor och svaga studier. Jag har nyligen
lärt känna honom personligen och sökt, så vidt möjligt varit,
att bilda mig ett omdöme öfver hans character. Är frågan om
intellectuella förmögenheter, om tankens djup och klarhet,
om det slags skarpsinnighet, som fordras för att reda och
utveckla ett ämne, så är han ingenting mindre än utmärkt.
Men till ersättning eger han ett icke blott hållfast och
vidt-omfattande minne, utan äfven en i hög grad lättrörlig och
eldfängd inbillning. När den upplågar — och det sker
vanligtvis så ofta han beträder predikstolen och ser en större
folksamling -— är han i stånd att i 3 till 5 timmar, utan
allt afbrott och utan någon betydlig förberedelse, tala öfver
sitt ämne. Texten är honom härvid merendels likgiltig, ty
han håller sig föga dervid och begagnar den mest endast som
en tillfällig, ofta tappad och återtagen ledtråd för allmänna
betraktelser öfver nåden, tron, försoningen, syndatillståndet,
djefvulen, verlden o. s. v. Han har för dessa ämnen en
egen, outtömlig topik, den han icke utan skicklighet förstår
att lämpa till hvad ämne som helst. Det väsentliga i hans
predikningar äro derföre digressionerna, man kunde väl säga
utsväfningarna. Han talar mindre för än med sina åhörare,
och gör ofta tillämpningar till hvar och ens enskilda belägenhet,
så vidt den är honom bekant. Naturligtvis kan, med en
sådan method, ej bli fråga om något egentligt logiskt
sammanhang, ännu mindre om ett vårdadt språk; men just dessa
begge omständigheter grunda hans popularitet hos en rå
menighet, som icke kan fatta och således ej heller sakna
sammanhanget, och i språket älskar att igenkänna sin egen
hvardagston. Är då denne sednare, såsom hos Nyman, utmärkt
af en viss kraft och liflighet, af bilder och liknelser hämtade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
