Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
afstånd, ja från Linköpings och Calmare stift, tömdes för
att fylla den, der Nyman lät höra sig; de enskilda och
hemliga sammankomsterna upptogo ofta hela veckan, oordningen
antog med hvarje dag en allvarsammare character.
Sådant var tillståndet då jag, i Juli månad 1824, kom
till Vexiö. Klagomål inlupo från alla håll, och det blef
ovilkorligen nödvändigt att vidtaga någon åtgärd; men hvilken
som vore den lämpligaste, derom voro tänkesätten delade.
Så mycket var till en början klart, att intet tilltal kunde
anställas mot allmogen: den var för talrik,(!) den var förvillad,
den kunde egentligen ej förebrås annat än att den sökt sin
uppbyggelse der den trott sig kunna finna den. Mot Nyman
sjelf måste man således vända sig: han var oordningens
upp-hof; endast genom hans tillrättavisande kunde den afhjelpas.
Man hade, efter så många fruktlösa varningar, kunnat,
åtminstone på längre tid, suspendera honom ånyo, kanske äfven
efter iörutgången ransakning helt och hållet(!) skilja honom
från embetet, ehuru detta efter de lagliga formerna(!) visserligen
blifvit svårt.(!) Men dessutom mötte härvid flera betänkligheter.
Först och främst försöker man gerna i dylika fall de
lindrigaste utvägarne, innan man vidtager de strängaste. För det
andra var lätt att inse, att desse sistnämnde skulle stämplas
som förföljelse och förbittra i stället för att förbättra.
Ingenting fäster så intresset vid en populär person, som den
föreställningen att han behandlas för strängt: ingen krona väcker
så mycket deltagande som martyrkronan. Nyman sjelf, med
sitt exalterade och fåfänga sinne, skulle ej ha önskat sig något
bättre. Dessutom kunde hans flesta felaktigheter förklaras ur
ett visserligen öfverdrifvet, men dock i sin grund
aktnings-värdt nit: jag erkänner, att jag ansåg betänkligt att liksom
autorisera liknöjdheten hos presterskapet(!) därigenom att jag
straffade nitet, äfven i sina utsväfningar. Men på andra sidan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
