- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken : Anteckningar från åren 1848-1898/1902 / Tredje delen: 1 /
46

(1902-1908) Author: Bernhard Wadström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

liar två gästrum, som just nu stå lediga. “ -Förgäfves gjorde
X. många invändningar. Lektorn var en energisk man, som
ej tålde motsägelser af någon, (mer än af sin syster, hvarom
mera sedan,) och han sade alldeles bestämdt: “Saken är

afgjord; ni bor nu hos mig!“

När man kommit till lektorns bostad, bad denne de
resande stanna i salen, medan han gick in och underrättade
sin syster om “så kärt besök. “ Men han glömde att fullt
stänga dörren till systerns rum. Snart fingo de i salen
väntande höra en hård, obehaglig kvinnoröst, som sade: “Hvad

är det här för dumheter? Du bjuder hit främmande utan
att underrätta mig därom. Jag är ej beredd härpå och har

ingen lust att taga emot dem. Om X. kommit ensam, hade

det möjligen gått för sig; men inser du icke själf, huru rent
af opassande det är, att du bjuder ett yngre fruntimmer bo
hos dig, som är ungkarl. Aldrig kan du lära dig, hvad
som passar sig eller icke; ty så snart du får se en något så
när hygglig kvinna, blir du som tokig och bär dig dumt åt."
“Men, käraste Alma, nu har jag redan bedt dem bo här;
det blir ju skandal, om jag skulle nödgas komma med
återbud." “Nå, så må de då stanna, men ej mer än högst tre
dagar; kom ihåg det.“ “Tack, käraste Alma; du är snäll
som alltid! “

X., som mot sin vilja nödgats åhöra detta samtal,
ämnade först att genast gå sin väg till hotellet. Men då han
såg vännen Z:s glädjestrålande anlete, när denne utkom från
“förhöret" hos systern, hade han icke hjärta att bedröfva sin
gamle vän, utan beslöt att bli kvar; men han tilläde genast:
“Dock kan jag ej stanna i S. mer än en dag; ty jag måste
resa vidare till H.“

Om en liten stund kom fröken Z. ut i salen och visade
sig så “ämabel" hon kunde; ty det hade troligen kommit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:35:51 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urminn/31/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free