- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken : Anteckningar från åren 1848-1898/1902 / Tredje delen: 1 /
62

(1902-1908) Author: Bernhard Wadström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hade detta icke kunnat lyckas, om hon icke emellanåt fått

hjälp från annat håll.

Under sina nyktra perioder sörjde X. ganska djupt öfver
sin uselhet och önskade få komma på något alkoholisthem.

Försök hade ock nyligen gjorts att skaffa honom inträde på
ett sådant; men då fanns icke plats på något af hemmen.

Nu hade pastor Lodin föregående dag fått bref från
professor Rudin, att på “Sanssouci" invid Upsala helt
oför-modadt en plats blifvit ledig. Men om X. ville öfvertaga
denna, skulle han infinna sig i Upsala nästa tisdags morgon.
Den minsta tid, som ansågs nödvändig för att kuren skulle
lyckas, var tre månader; afgiften var 60 kr. i månaden, att
förskottsvis betalas.

Pastor Lodin kom nu, som sagdt, för att rådgöra med
mig, huru dessa 180 kr. skulle kunna anskaffas, samt
dessutom hvad som blefve erforderligt till hjälp åt familjen under

husfadrens frånvaro, eller tillsammans omkring 300 kronor.

Ja, hvad var nu att göra? Själfva ville vi gärna lämna
så mycket vi förmådde; men det skulle ej förslå till en
tredjedel af summan. Vi tänkte på dem af våra bekanta, som
förut bidragit för samma sak; men de allra flesta af dessa
voro bortresta till landet, till badorter eller sommarnöjen; och
de som funnos kvar i staden, voro sådana som visserligen
gärna velat hjälpa till, men som icke kunde det, i sådan
grad som här var af nöden.

Efter det vi länge rådslagit utan att finna någon utväg,
sade jag: “Nu finnes här blott en, som vi kunna vända oss
till; — nu till honom som förr så ofta bönhört oss, och som
lofvat att aldrig tröttna vid våra böner!“ Och så föllo vi
på våra knän och följde anvisningen: “Åkalla mig i nöden,
så skall jag hjälpa dig, och du skall prisa mig“. -— När vi
uppstodo- från vår bön, var jag fullviss att Herren skulle

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:35:51 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urminn/31/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free