Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
löna er!" — Den obekante såg en stund forskande på mig
och sade: “Väl har det icke så sällan händt mig, när jag
gifvit, att man velat ha mer; men aldrig förr, att någon
tyckt sig ha fått för mycket. Dock, ni kan ha rätt!" -—-Jag
bad nu att få veta hans namn. Detta nekade han likväl att
uppgifva, under hänvisning till Herrens ord: "Låt din venstra
hand ej veta hvad den högra gör.“ Men när jag var
ihärdig och sade, att jag ville veta för hvem jag skulle bedja,
då jag tackade Gud för denna stund, fick jag slutligen hans
namn, mot löfte att för ingen nämna det. Han var en
resande, brukspatron Z. från Norrland.* Han hade icke förut
kännt mig, utan hade denna eftermiddag ämnat höra predikan
i Betlehemskyrkan. Men då där var stängdt, följde han den
hop, som sade: “Då gå vi till Klara och höra W-—m.“ Och
så blefvo både han och jag nöjda, och tackade tillsammans
Gud. Och den vänskap, som då föddes mellan oss, har sedan
dess lefvat och tillvuxit för hvart år.
När vi till slut på kyrkogården hade sagt hvarandra
farväl, och jag ensam vandrade mot hemmet, blef jag en stund
därefter öfverraskad af att en hand lades på min axel. Då
jag vände mig om, fick jag se brukspatronen, som genast
yttrade: “Nu har dock anden sagt mig, hvad meningen var
med de 30 kronorna; dem skall familjen ha. Och nu måste
pastorn taga dem; ty Herren har sagt mig det." Naturligtvis
tackade jag nu af hjärtat, och mottog äfven den gåfvan. Vi
skildes ånyo; jag “gick min väg och var glad."
Likväl fattades ju än öfver 100 kr. i den summa som
* Han har numera flyttat till hufvudstaden, och utöfvar allt fort en stor
välgörenhet i tysthet. Men ehuru jag hållit mitt löfte och aldrig förrådt hans
anonymitet, kan han icke längre vara alldeles fördold, utan åtskilliga känna nu hans namn.
Bland de många fattiga, han hulpit, hvilka ännu aldrig fått reda på hvad
den vänlige rike mannen månde heta, — bland dessa kallas han numera vanligen
blott för: “ängeln Gabriel". Ty de mena honom vara af Gud sänd till deras hjälp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
