- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken : Anteckningar från åren 1848-1898/1902 / Tredje delen: 1 /
68

(1902-1908) Author: Bernhard Wadström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

“För ännu ett par år sedan", sade han, "skulle jag kanske
ha kallat allt detta för ett slumpens verk. Men nu tror
jag så visst, att här ibland oss bor en lefvande Gud, som
alltjämt griper in och länkar händelsernas kedja rätt.
Stundom kunna vi förstå detta, stundom är det oss oförklarligt.
Då kallar tron det för ’ett under’ men otron säger: det är
’en slump’. Men nog hade det i dag varit en underbart
invecklad ’slump’ som skulle gjort, att l:o) herr Z. just i dag
skulle gå till Betlehemskyrkan; 2:o) att denna just i dag
skulle vara stängd; 3:o) att Z. skulle få höra nämnas pastor
W:’s namn och Klara kyrka, dit han själf aldrig ämnat sig;
4:o) att pastorn under predikan skulle få en ingifvelse till
något, som pastorn aldrig förr gjort, och genast verkställa
detta; och 5:o) att herr Z. vid åhörandet af pastorns ord
skulle få ingifvelse att lämna så stor summa som han gaf.
Jag föredrager nu att tro: det är Gud, som styrt alltsammans
till godo för den olycklige X. och hans familj, och till glädje
för er två, som i denna sak varit ’bönemän’hos Gud. “ Efter
några ögonblick tilläde han: "Låt nu n^ig få lämna det som

fattas." Och därvid framtog han ur lådan på ett bredvid sängen
stående litet bord en sedel och gaf mig. När jag vikit upp
den, fick jag se att det var en sedel å 100 kr. Och så blef det
äfven här gemensam glädje.

Följande eftermiddag kom pastor Lodin, som ej hade
en aning om allt detta, upp till mig och sade: "Jag har

försökt och tänkt, men jag ser alls ingen utväg att skaffa det
som erfordras." "Det behöfves inte heller", blef mitt svar;
“ty Herren har redan hört vår bön, och de penningar som
här behöfvas, ligga redan i min chiffonier." Så blef nu stor
glädje. Vi böjde knä tillsammans och tackade Gud af fullt hjärta.

Penningarna lämnade jag till pastor Lodin, som
ombestyrde X:’s resa till Upsala och intagandet på “Sanssouci.11

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:35:51 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urminn/31/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free