- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken : Anteckningar från åren 1848-1898/1902 / Tredje delen: 2 /
15

(1902-1908) Author: Bernhard Wadström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

När konserten var slut, gick grefvinnan Posse fram och
tackade Stenhammar och mig. Därpå yttrade hon: “Nu, sedan
allt så väl aflupit, vill jag å egna och många andras vägnar
bedja pastor W. att i bön uttala vårt tack till Gud samt
därefter låta oss sjunga en psalm". —- Jag uppläste då Dav.
Ps. 116, tackade Gud för dagens och aftonens hägn samt bad
för Smålands hungrande skaror. Sedan sjöngo vi alla: “O
Herre, blif när oss, blif när oss alltfort!" Och torde detta ha
varit en af de “icke många“ konserter, som afslutats med bön.

Någon tid därefter ägde föreläsningen rum, äfven den
i vår sal och förmak. Man hade i det längsta hoppats att
lå lektor V. Ödman till talare; men en vecka förut skref
fru Welin med underrättelsen, att Ö. omöjligt kunde komma,
hvarför man i hast måste skaffa en annan föreläsare i hans
ställe. Lyckligtvis stod å de redan till stor del sålda
biljetterna intet namn utsatt, utan endast: “Föreläsning till förmån
för de nödlidande i Småland" o. s. v. Men i alla fall voro
nu goda råd dyra.*

Då mötte jag på gatan den dagen “af en händelse“
min gamle vän och studentkamrat Alfred Steinmetz, som just
var på väg till mig för att lämna en uppsats för Budbäraren.
Under samtalet med honom fick jag hastigt den ingifvelsen:
“Här ha vi mannen, som skall göra’t; han skall bli föreläsaren!“
Jag framställde för honom vår plan och vår felslagna
förhoppning, samt bad honom att i stället för Ö. blifva vår
hjälpare i detta fall. Steinmetz svarade ett villigt ja till min
begäran, hvilket jag samma afton med glädje fick meddela
de samlade “smålandsvännerna", såsom man denna tid i all
vänlighet plägade kalla oss.

Och på utsatt dag kunde föreläsningen äga rum. Den

* Ifall ej någon annan föreläsare skulle kunnat anskaffas, liade D. W. måst lofva
att "i nödfall" tjänstgöra som sådan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:35:57 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urminn/32/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free