Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
England, var öfver måttan stor; men jag var äfven i stor
fara. De kära vännerna hade ingen misskund med mitt arma
hjärta. Jag blef mycket inbilsk och glömde, att det var
förhållandena, som gjorde mig till “en intressant person11.
Hvar jag kom, rönte jag framgång. Bland annat fick jag
äfven träffa tillsammans med de fruntimmer, som i England
besökte fängelserna. Jag hade lofvat att skaffa
upplysningar om, huru man i England bedref detta arbete.
När nu Elisa-bet Fry’s döttrar, och andra, fingo höra
att det hos oss var så mycket emot en sådan
verksamhet, skrefvo de till konung Oskar och bådo, att han ville
laga att den kom till stånd. (Han skref sedan till dem ett
förbindligt bref, som högeligen gladde dem.) — Så gingo dessa
18 månader under mycket arbete, men ock stor framgång.
I oktober 1853 reste jag åter hem. På vägen var jag
i Hamburg, där jag träffade Amalia Sieweking och Wichern,
och äfven fick rådgöra med dem i många saker. Hem kom
jag, just som koleran här upphört och lemnat 700 barn
fader- och moderlösa. Man hade nu börjat leta upp och
sörja för dessa. Äfven jag blef anmodad att deltaga i detta
verk, och hade det ganska arbetsamt. Man ville
visserligen ha fruntimmernas hjälp, men på samma gång motstod
man oss som “läserskor“. Vi började då söndagsskolor. Ett
barnhem stiftades vid diakonisshuset. — Fängelsebesöken kommo
dock åter å bane. Kungen gaf tillstånd, och vi kallades att
börja vårt arbete i tre fängelser. Många voro dock mot
oss. Och ej allenast dessa, utan ock alla dåliga tidningar,
Söndagsbladet m. fl., öfveröste oss med de förfärligaste
beskyllningar under flera veckors tid. Jag läste det aldrig, ty
jag var litet rädd för intrycket.
Men “Herrens hand kan allting förvandla1’. Efter ett
års förlopp hade allt oväsen tystnat, och fängelsedirektören
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
