- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken : Anteckningar från åren 1848-1898/1902 / Tredje delen: 2 /
66

(1902-1908) Author: Bernhard Wadström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

med tacksamhet mottagit min väns anbud. Hans skildring
lyder som följer:

När jag onsdagen den 12 Juli 187 5 hade kommit till
Lubeck, gick jag in i en bokhandel och frågade efter
adressen på stadens präster, emedan jag ville göra bekantskap med
någon af dem. Där svarades: “De äro i dag nog alla på

missionsfest i Aegidiekyrkan".

Missionsfest! tänkte jag. Det var något för mig, som
från barndomen varit tillgifven missionssaken, i synnerhet
sedan jag hört Fjellstedt, omkr. 1859. ■— Snart var jag i den
nämnda kyrkan. Där förkunnades ordet från predikstolen af
en superintendent och en missionär Krönlein, som verkat bland
hottentotterna, samt en tredje talare, Liibeckspräst, tror jag.
Alla tre talade med värme för hedningarnas omvändelse.

När allt här var slut och jag skyndsamt gått ur kyrkan,
gick jag därutanför och väntade att få se prästerna komma
ut. Men de hade gått genom en annan dörr åt annat håll.
Då kom en ung man och frågade, om jag sökte någon. Jag
svarade: “Ja, jag ville träffat någon af prästerna, men börjar
nu förstå, att de icke gått ut häråt". Då sade han: “De ha
gått in i ett hus här i närheten". Så följde han mig dit
och sade: “Gå in här!"

Men jag väntade i förstugan, tills de snart nog kommo
ut tillika med missionsvänner bland lekmännen. Då
presenterade jag mig för en högväxt präst med tilldragande utseende.
Och aldrig kunde jag träffat bättre. Det var pastor Michelsen,
missionens hängifnaste vän bland stadens präster, fastän en
annan Liibeckspräst hade predikat i dag, hvilket förmodligen
berott på turordning. Förunderligt, huru fort Michelsen och
jag blefvo vänner, under det vi gingo samtalande på gatorna.
Innan vi skildes, hade han sagt: "I eftermiddag kl. 3 fort-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:35:57 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urminn/32/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free