Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den 16 Juli hörde jag en pastor Petersen predika i en
landtkyrka Reinbeck, ej långt från Hamburg, eller närmast
den lilla staden Bergedorf. Han talade tämligen gripande,
med friare åtbörder än jag någonsin sett hos någon
predikant i en kyrka. (Spurgeon har emellertid gifvit bilden af
talare med dylika åtbörder.) Efter predikan sjöngs ingen psalm
och hölls ej vidare altartjänst, än att prästen gick och ställde
sig vid altaret mot församlingen, lyfte upp högra handen och
uttalade välsignelsen.
Söndagen den 23:e var jag i flera af Hamburgs kyrkor.
Praktfulla voro kyrkorna, men med ytterst få
gudstjänstbesökare, och prästerna gjorde intet upplifvande intryck på mig.*
Därefter åkte jag ut till “das rauhe Haus“, den af Wichern
1833 stiftade anstalten för inre mission, där ynglingar skulle
uppfostras i kristendom till arbetsduglighet. — Den kristliga
andan hos dessa ynglingar var mycket glädjande. Jag
bevistade där en hugnelig andaktsstund. Sedan hörde jag, att
de på söckendagarna sysselsattes med åtskilliga handtverk,
som de grundligt fingo lära på sina olika verkstäder.
Somliga voro jordbrukselever på den väl skötta landtegendomen,
som skänkts till anstalten af den rike, och älven gudfruktige,
människoälskande rådsherren Sieveking, fader till den ännu
berömdare Amalia Sieveking, afliden 1859. Med en af eleverna
samtalade jag länge ute å fältet. Hos honom fanns klar
kunskap och mycken erfarenhet af lifvet i Kristus. Och de
llesta af dem lära haft samma sinne.
Den fromme, år 1815 aflidne bankrevisorn Matthias
Claudius, “der Wandsbeckerbote" från Wandsbeck i denna
* Samma erfarenhet fick jag vid besök i Hamburg åren 1864, 1866 och 1878.
När jag sistnämnda år jämte min hustru bevistade en söndagsgudstjänst i
Hamburgs domkyrka, funno vi i den stora vackra kyrkan omkring 3Q åhörare, af hvilka
de flesta voro äldre fruntimmer. Flertalet af dessa var dock vaket och intresseradt;
ty för att ej somna sutto de - och stickade strumpor i kyrkan ! Not af B. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
