- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken : Anteckningar från åren 1848-1898/1902 / Tredje delen: 2 /
81

(1902-1908) Author: Bernhard Wadström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

separatister, ty de taga fortfarande nattvarden i kyrkan —
dock hällre i ett trångt rum hörde ett enfaldigt föredrag af
en bland ’Stiftelsens’ klenast begåfvade kolportörer, än de
gingo till min vackra kyrka att höra mina allra bästa
predikningar. Och jag samtyckte ofta gillande, när någon af mina
bekanta sade: “ En rättskaffens präst kan aldrig vara omtyckt

af läsarne; de äro ett tråkigt folk“.

Men jag inser nu, att felet har varit mitt, till allra

största delen mitt. Ty fordom, innan jag begynte vilja
räknas bland “de stora“, de mera upplyste och mera helgade
än andra fattiga Guds barn, dd voro jag och läsarne i min
församling mycket goda vänner; då blygdes jag icke att räknas
som en af dem, och jag bar den tiden Kristi evangelii smälek

lika som de. Men småningom begynte detta kors besvära

mig. Jag drog mig allt mer ilrån de troende, och stillade
Guds andes bestraffningar med den invändningen, “att en
präst måste tillhöra hela sin församling, icke blott de
krist-trogna inom den samma11. Men i själfva verket blef jag allt
mer främmande för Herrens bekännare. Däremot begynte

jag allt mer umgås i religiösa världskretsar, där samtalen
aldrig rörde sig om Herren Kristus, och hans ord sällan
betraktades till uppbyggelse, men där man talade “om kyrka och
sekter11 och gärna hade ett speord till hands öfver
Jesus-bekännarne. I sådana kretsar blef jag nu en vördad och
omtyckt gäst. Icke så, att jag deltog i deras fåfängligheter,
men jag teg och lät dessa passera oanmärkta. Och då jag
lät “den religiösa världen" vara i fred med dess hyggligare
världsväsen, så lät den ock mig vara i fred med min
nuvarande fromhet, och jag blef hållen för en “upplyst, sannt
gudfruktig präst", i stället för “en inskränkt partimansom
jag förut kallats . . . Ordenstecknet fick jag inom kort, och
Wad ström, Hemma och borta. 6

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:35:57 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urminn/32/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free