- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken : Anteckningar från åren 1848-1898/1902 / Tredje delen: 3 /
39

(1902-1908) Author: Bernhard Wadström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

helt olik deras rätta. Men en dag skall masken och
förklädnaden falla. Då skall ur mången ful och oansenlig gestalt,
som man här föraktade eller förbisåg, framträda en härlig
skön konungason eller konungadotter. Men det skall ock visa
sig, att under mången här högt glänsande och beundrad

kostym doldes en elak, högmodig, afskyvärd själ, som där

skall bortvisas från Guds anlete..........."

Så använde fröken Ei på olika sätt sina rika gåfvor

till Guds ära och medmänniskors gagn.

Men midt under ett lif, så ägnadt åt en välsignelserik
rastlös verksamhet, smög en tärande sjukdom i spåren af den
till utseendet så lefnadsfriska kvinnan, som med gladt mod
och spänstiga steg vandrade sin väg framåt. Van att glömma
sig själf, kämpade hon i det längsta emot sjukdomen. Och
ingen i hennes omgifning anade väl, huru djupt den gripit
in, förrän läkarnes utsago i början af år 1895 afgjordt
förkunnade henne, att hon hädanefter hade att räkna sitt lif
icke i år, utan i veckor eller månader. Stilla och
under-gifvet böjde hon sig vid denna underrättelse för Guds vilja,
på samma gång hon förklarade, att hon gärna velat lefva
något längre för att ännu få tjäna sin drottning.

Under vintern 1894—95 hade jag ofta väl märkt, att
fröken E. var sjuk samt hört det af andra. Men jag kan ej

skildra djupet äf min bestörtning, då hon en dag i början

at Mars sade mig, att sjukdomen var kräfta, och att hon
troligen ej skulle upplefva nästä höst.

Ännu några gånger fick jag se henne, innan vi för
sommaren skildes. Hon skulle resa till Ramnäs, och jag söderut.
Därför när jag i medlet af Mars kom på afskedsbesök, trodde
vi båda, att det var för sista gången vi råkades i denna värld.
Hon sade mig därför nu farväl och ’auf Wiedersehen!’

En lång tid af våldsamma plågor och sömnlösa nätter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:36:02 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urminn/33/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free