Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
därpå, mer än på andra orimliga tankar, som stundom kunna
flyga genom vårt hufvud. ■— Men inom en kort stund hördes
ånyo samma tysta stämma: “Res till Stockholm i natt!“ Jag
studsade, men slog åter bort denna tanke; ty den var helt
orimlig. Jag gladde mig ju att dagen därpå i godt sällskap
få besöka det sköna, minnesrika Kinnekulle; och dessutom
var det förvisso för sent att hinna in till staden, förrän sista
tåget till Stockholm redan hade gått. Ingen rimlig anledning
fanns heller för en så brådstörtad resa; på förmiddagen hade
jag haft bref från mitt hem att allt stod väl till därstädes.
Men efter vid pass tio minuter ljöd åter samma röst,
med ännu större kraft manande: “Res genast till Stockholm!"
Nu kunde jag icke längre misstaga mig, Ty jag hade flera
gånger förr erfarit dessa omutliga andemaningar. Hvar gång
jag lydt dem, väntade mig någon rik glädje, eller undgick
jag någon stor fara; men när jag varit “olydig den
himmelska kallelsen", fick jag städse dyrt plikta därför.
Jag vände mig alltså till värden med den frågan: “Kan
man i afton hinna till staden före nattågets afgång?“ Han
såg undrande på mig och sade: “Huru så? Vi skola ju i
morgon resa tillsammans!" Men då jag ej hade lust att nu
ingå i närmare förklaringar, upprepade jag blott min fråga.
"Ja, om man fore nu genast, tror jag att det skulle vara
möjligt." “Då ber jag dig, som en gammal vän, att
ögonblickligen låta tillsäga din kusk att spänna för. Du skall få
veta orsaken, så snart jag själf förstått den. “
Kusken fick order; och inom en kort stund sutto vi i
den präktiga vagnen. Min värd följde mig till staden. Vi
hunno fram i sista minuten.
När jag väl kommit med på tåget, började fönuftetsäga
mig, att jag handlat som ett barn eller en dåre, som blindt
följer ögonblickets ingifvelser. Ty — “hvad. skulle jag göra i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
