Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Huru mycket skulle jag icke ha gått miste om, ifall jag ej
hade följt andemaningarna aftonen förut!
Ett utdrag ur ett bref må här till slut anföras såsom
en uafslutning“ till det föregående: “De sista dagarna voro
för henne en tid af plågor, svaghet och stilla förbidan. Hvarje
dag lät hon bära sig ut på slottsverandan, med utsikt öfver
Edsvikens blåa vatten, det lilla slottskapellet och den
omgifvande rika högsommargrönskan. Platsen var henne sedan
gammalt kär, och hon njöt af stillheten omkring sig. Så vidt
hennes krafter tilläto det, låg hon med bibeln framför sig,
hämtande från dess heliga blad styrka och mod för den
fortsatta kampen och manande sin omgifning till aktgifvande på
den ena eller andra bibeltexten. “
Kom så söndagen den 26 augusti, klar och solig. Den
sjuka låg som vanligt på slottsverandan.
Då hördes klockorna i det lilla vackra kapellet ringa. “Det
ringer till gudstjänst — det ringer för mig,“ hviskade hon
sakta. "Nu dör jag. Det är ej så lätt att dö, men Herren
är trofast! Han är kärleken, och jag är glad att gå till
honom. “ — Och några få minuter därefter, sedan hon skickat
ännu en hälsning till närstående anhöriga och allrasist till
drottningen, hade hon, gått öfver gränsen till det land, “där
ingen synd och ingen nöd är mer’’.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
