- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken : Anteckningar från åren 1848-1898/1902 / Tredje delen: 3 /
50

(1902-1908) Author: Bernhard Wadström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hade visserligen redan börjat ana denna, allt sedan “en
läsarepräst11 med hennes bifall “trängt sig in hos henne". Men
denna afton ville hon, att jag skulle hålla en bibelstund; “då
måste ju alla förstå, hvar jag håller till11, sade hon.

Bland gästerna för aftonen återsåg jag med glädje en
ungdomsvän från Örebro, fru Louise Flodin, född Söderqvist,
som jag icke hade råkat på nära tjugu år, Vi samtalade
länge om “gamla minnen11, om rektor Otto Joel Gumailius,
om Holsts, Hallbergs, Ekströms, Lewerth, Bronells, Broms’,
m. fl., samt äfven om lifvets högsta, allvarligaste frågor.

Men samtalet afbröts, då aftonens hedersgäst, Adolf

Sjödén, inträdde och blef presenterad för de närvarande.
Han var en ung, ljuslätt män, med ett behagligt, vinnande

sätt. Hans samtal var i högsta grad intressant. Han hade

på sina många resor blifvit bekant — och stundom
förtroligt bekant — med flera af Europas mest kända män och
kvinnor, såväl vid furstliga hof, bland statsmän, krigare och
vetenskapsmän, som i Tyrolens kloster och Roms artistkretsar.

Han skildrade i afton särskildt sina intryck från Rom.

Där hade han samtalat med påfven och varit gäst hos kar-

dinaler; där hade han skådat minnena från Roms
storhetstid och sett dess förfall under den påfliga styrelsen.
Peters-kyrkan fann han praktfull, men långt mer tilltalades han af
den stilla friden på protestanternas kyrkogård, där ock så
många svenskar hvilade*.

Men nu bad värdinnan honom spela. Han tillmötesgick
villigt hennes önskan, och gaf oss det ena stycket efter det
andra. Jag hade förr, efter min dittills vunna erfarenhet,
räknat harpan bland de minst tilltalande instrumenten; men

* Sjödén och jag funno ömsesidigt intresse för hvarandra. Han kom under
de följande veckorna litet emellan till mig, och jag fann hans sinne mycket öppet
för sanningens ord. - Om hans sista stunder erfor jag intet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:36:02 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urminn/33/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free