Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett allvar, som framkallade församlingens bäfvan, betydelsen
af orden: "Gån bort ifrån mig, I förbannade!" När W. fann
det vara tid att sluta, skref han på ett papper: “Nu har du
mycket väl behandlat den del af texten, som talar om de
förtappade; säg så till tillämpning några ord därom, att elden
dock icke blef tillredd för människorna, och sluta så därmed."
Att få papperslappen upp till Nyman hade dock sina
svårigheter, då gångarna voro så fullpackade af stående, att
ingen kunde röra sig från stället- Det lyckades dock genom
langning, och N. vecklade upp papperet och såg igenom det.
Så började han på nytt: "Ja, mina vänner, så går det om I
ej gören bättring! Men icke viljen väl I komma dit, där alla i
oändlighet skola slåss och rifvas och bitas, och icke vill heller
eder Gud och Frälsare, att I skolen komma dit". Och nu
flödade där fram från predikanten en fullhet af evangeliska
tankar, af hvilka han själf blef upplifvad och hvarmed han fortsatte
mer än en timme. Och ingen längtade efter, att han skulle
sluta, — tvärtom!
Man kan lätt föreställa sig, att N. väckte allmänt
uppseende i hufvudstaden. Och där funnos äfven de, som
förargades öfver N:s verksamhet, och som försökte att i till
tidningarna insända uppsatser till det värsta uttyda N:s predikosätt.
Men tidningarna höllo sitt löfte, så att det icke lyckades att
få sådana uppsatser införda utom i “Stockholms-tidningen",
hvilken hade ansetts ’för obetydlig’ att bry sig om, likasom
åsarne en gång förbigingo telningen Mistelten. -—• Bland dem,
som voro missnöjda med N:s predikningar, var äfven J. 0.
Wallin, med hvilken Wieselgren på en bjudning träffade
tillsamman, då Wallin yttrade: “Hvad är det för en
smålandspräst ni har skaffat upp till Stockholm att ställa till oväsen
här?“ Innan Wieselgren hann svara, inföll Tegnér, som stod
i närheten och hörde frågan: “Men du kan dock icke neka,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
