- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken : Anteckningar från åren 1848-1898/1902 / Tredje delen: 3 /
123

(1902-1908) Author: Bernhard Wadström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skap, under hvilken hon ofta blef misshandlad för evangelii
skull, räckte under hela 40 år, under hvilken tid påfvens
lydiga redskap förklarade henne vansinnig för att därmed
nedtysta folkets undrande frågor. — Hon var icke den första,
eller den sista, som af de inom kyrkan maktägande
fraktionerna fått lida årslång förföljelse och försmädelse för sitt
evangeliska vittnesbörds skull. Men det särskildt lärorika i
hennes öde ligger däruti, att det först och främst visar, huru kyrkans
män icke väja för någon eller något, när det gäller att
söka krossa “obekväma opponenter"; samt vidare, att det
kunde lyckas dem att i så många år fästa en osann fläck,
på hennes minne. Dock —- blott “till en tid“, om också
en ganska lång tid. Till slut segrar dock sanningen, och den.
orättvist beljugne får upprättelse,

1880.

Aug. 29. Hvilken god och förträfflig institution vår
kyrkolag grundlagt i kyrkans städse återkommande
prästmöten! Och hvad skulle icke af dem kunna göras, om
kyrkans fäder ville och förmådde leda dem rätt! —• Nu fattas
alltjämnt det viktigaste.

Sannt skref Herman Ulff för några veckor sedan: “Vår
kyrka skall icke återvinna sitt inflytande och sin andliga,
makt inom vårt folk, förr än dess prästerskap, med biskoparne
i spetsen, gör redlig bättring och offentligt, inför Gud och
människor, bekänner hvad som hittills varit dess största skuld.
Nu är det vid prästmöten vanligt, såsom det alltid varit, att.
biskopen i sin ämbetsberättelse erkänner, att bland
prästerskapet under de sex gångna åren ’funnits mycken
försumlighet och brist“. Om det blott varit så, skulle Herren,
snart kunnat hjälpa sin kyrka till större trohet och nit. Men,
det är något annat, oändligt större som fattas alldeles för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:36:02 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urminn/33/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free