Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När jag några dagar därefter inträdde i hennes lägenhet,
två små rum och kök, möttes jag al’ en gammal fryntlig
gumma, som redan visste hvad jag hette och att jag “var präst11,
samt hälsade mig välkommen.
Hon började strax själfmant redogöra för sitt lifs
underbara öden, och därmed fortsatte hon så väl vid detta tillfälle
som vid de ganska många besök jag sedermera gjorde. Jag
fick därigenom, samt genom vidare upplysningar af Gyllensköld
m. fl., god kännedom om hennes lefnadsöden och hennes
åsikter, för hvilka här en kort redogörelse må lämnas.
Allt ifrån sin barndom, så långt hon kunde minnas,
hade hon smakat Guds kärlek och älskat honom tillbaka.
Hennes föräldrar voro bondfolk, och i skogen invid deras
stuga hade hon allt ifrån sitt åttonde år haft en böneplats,
där hon dagligen plägade tillbringa flera timmar i betraktelser.
Hon omtalade, att Gud därvid “stundom lät hennes hjärta så
genomströmmas af hans kärlek, att hon knappt kunde uthärda
att lefva på jorden“. — När hon börjat gå i skolan, fick
hon ofta förebråelser för ouppmärksamhet; ty hon “försjönk så
i inre åskådning af Gud, att hon fullkomligt glömde sig själf
och all sin omgifning11; hon visste då hvarken af skolan eller
hemmet, utan “tyckte sig gå på sköna blomsterängar,
omgif-ven af änglar. “ — En dag hade läraren till straff för hennes
“frånvarenhet“ gifvit henne en katekesläxa, tredubbelt så lång
som de andra barnens. När hon på eftermiddagen kom hem
från skolan, hade hon krupit in under stenfoten till en loge.
Där hade hon under tårar sagt till Gud, att han varsågod,
så god, och att hans kärlek var det bästa hon visste; men
nu måste hon bedja honom att icke tala till henne förr än
hon hunnit lära sin långa, långa katekesläxa. “Men i stället11,
sade hon, “talade Gud till mig ännu ömmare än någonsin,
så att jag glömde både katekesen och hela världen. Och se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
