- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken : Anteckningar från åren 1848-1898/1902 / Tredje delen: 4 /
33

(1902-1908) Author: Bernhard Wadström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

“en ädling utan fruktan, utan tadel".

33

niskofruktan. Måtte ljuset så bryta igenom, att kristendomen
kommer in ej allenast i ett rum bredvid salen, utan ock i
själfva förmaket.11 Och så skall det gå hos allt flere, hoppas jag.

Vi sutto nu i ett rum näst intill det, där 0:ts höll sin
aftonbön. Det föreföll mig så rörande, då jag såg honom
sätta sig bland sitt folk och läsa för dem, först ett stycke
ur “Evangelisk själaspis“, ett förträffligt arbete, utdrag ur
Luthers skrifter, och sedan göra bön med dem. 0:ts hade
blifvit manad till detta genom Lindblads predikan “Om
husandakt", men hade gått en hel månad med stygnet i sitt
hjärta utan att komma till beslut. Nu hade han redan någon
tid fortfarit och var glad däråt både för sin egen och
folkets skull.

Vi sutto ännu en stund i hans skrifrum, men slutade
aftonen vid pianot, där han och Emilie sjöngo 50:de psalmen
i vår svenska psalmbok. Jag satt och lyssnade med hjärtat
och tänkte på, huru i hvarje vers var så skön, djup
andemening och huru nästan hvarje rad här var ljuf att få
till-lämpa. Den tredje versen: “O, Kristus, oss benåda!1*
föreföll mig särdeles skön. Månen stod så klar och full på himlen
den kastade sitt sken på blommorna i fönstret, och ett par
strålar öfvervunno lampskenet, så att de syntes på golfvet.
“Herrens ljus och världens ljus1*, tänkte jag. Ännu voro
dock strålarne matta. Allt det yttre syntes här särdeles
förledande; man ville gärna dväljas kvar i en sådan boning som
denna. Men femte versen: “Hvad Fadren dig har gifvit, du
ej borttappa vill“ — den kom som en ljuf balsam, en fast
förtröstande tanke att hvila vid. Herrens mäktiga kärlek, den
kan man trygga sig vid. Och jag erfor den nu helt
tacksamt både för mig själf och mitt älskliga värdfolk på Torpa.

Men det blef sent. I det smakfulla rum, som jag fått

till mitt sofrum, fanns en tafla, som lyste så klar, att allt

W a cl s t r ö m, Efterskörd. 3

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:36:07 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urminn/34/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free