- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken : Anteckningar från åren 1848-1898/1902 / Tredje delen: 4 /
39

(1902-1908) Author: Bernhard Wadström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

på det samma: “Illgärningsman, frukta för detta tecken!"
ådrog sig min uppmärksamhet, då jag en gång stadd på en
resa, med aktningsvärd bonde från Vernamo socken till
körsven, färdades fram på den jämna, sandiga landsvägen.

Den, som varit med “i den gamla goda tiden", när icke

något annat fortskaffningsmedel fanns att tillgå för den
resande, än gästgilvareskjuts med ty åtföljande
besvärligheter af många slag, påminner sig nog, huru välkommen

hvarje händelse var, som kom den sakta framskridande tiden
att gå med något raskare fart. — Jag vände mig därför till
skjutsbonden med lörfrågan, hvad korset och inskriften hade
att betyda. Den berättelse jag då fick höra, fäste sig djupt
i mitt minne; ty den visade, äfven den, att “här bor en

lefvande Gud ibland oss", som bevisar “godhet och stränghet."

Ar 1811, sade min körsven, hittades just här i skogen
en dräng från Hjelshammar i Vernamo socken mördad
och gömd i en rishög. Detta var nu i och för sig en mindre
ovanlig händelse. Men sättet, huru mördaren blef upptäckt,
är så märkvärdigt, att detta bättre än de lärdaste
predikningar bevisar, att det finnes en däruppe, som skall draga
fram i ljuset våra lönligaste. gärningar, om han än därtill
måste begagna de besynnerligaste medel. •— Alla forskningar
efter mördaren blefvo utan frukt, och snart råkade under
dåvarande oroliga förhållanden saken i glömska. Kom så kriget
mot Napoleon, och våra knektar skulle ut till Tyskland.
Smålands grenadierer voro ej då fotfolk, utan ryttare, och en
af-delning af dem samlades i Vernamo för att därifrån tåga ned
till Malmö eller Ystad, jag vet ej från hvilkendera af dessa
städer afresan till Tyskland skedde. Folk från alla håll
samlades för att taga afsked af våra raska gossar och skåda
deras affärd. Vägen mot Tånnö, där ryttarskaran skulle draga
fram, var på ömse sidor packad med män, kvinnor och barn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:36:07 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urminn/34/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free