Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9. Från fru Emilia Elmblad.
Stockholm d. 7 juni 1891.
Käre pastor Wadström!
Hjärtligt tack för ert vänliga löfte, att göra allas vår
gamla vän, Klara Å—n, den sista tjänsten ofvan jord,
innan hon i morgon nedbäddas i grafven.
Jordfästningen skall •— som ni ju redan vet genom såväl
dödsannonsen som muntligt bud från en af edra
församlingsbor, grossh. G. Sundström, — ske i morgon d. 8 juni, kl.
1:30 på middagen.
Att den hädangångnas lifsgärning varit långvarig och
till stort gagn för hennes medmänniskor’), det vet ni, käre
pastor Wadström, må hända till och med af egen erfarenhet.
Ty många äro de hem i Stockholm, där vår Klara i lämplig
tid plägat gå omkring, göra väl och hjälpa,
samt välsigna och välsignas. Hon
fullgjorde sitt värf i Jesu namn och lydnad,
och i kärlek till de lidande; ty hon
älskade i tron sin Gud och sin Frälsare.
Svårt, förfärande svårt, värdt
emellertid hennes, den gamla trötta
tjänarin-nans, sista vägstycke. Ty både hennes
kropp och själ liksom “försmäktade" och
allt för henne vändes i det djupaste mörker. Ja, så svårt
att vi, som voro henne nära och kände henne, blott på
och i Guds ord kunde hoppas och se “morgonstjärnan
lysa“, nej, blott glimta fram öfver henne. Gud förbarme
sig öfver en och hvar, som skall dö i ett sådant mörker!
Dock — nu hvilar hon! — “Om mig är kropp och
* Se härom vidare i "Ur Minnet och Dagboken", del I och II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
