Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSTA MÖTET MED ROSENIUS. 21
och skyggt. Men då E. A—n vid hvarje hennes skildring
endast sade: *0, det var förskräckligt! Ja, tänk, huru
hemskt det ser ut i människohjärtat!» — så blef hon
allt mera öppen samt omtalade slutligen allt, äfven »de
riktigt värsta» bevisen på sitt förhärdade tillstånd.
När hon slutat, sade Erik Andersson: »Nog trodde
jag, att jag skulle få höra svåra ting; men detta var
långt värre, än jag tänkte!»
»Ja, inte sant, det är förhärdelse?» utropade den
olyckliga, i ett slags glädje öfver att ändtligen ha funnit
någon, som »kunde fatta henne» och som icke motsade
hennes domar öfver sig själf.
»Ja, det är värre än ni själf tror», sade E. A—n,
»och tänk huru förskräckligt, om det icke kunde hjälpas!»
»Kunde hjälpas?» svarade hon; »icke kan väl jag
hjälpas, som har det så illa?»
»Ja tänk, om det icke kunde hjälpas?» upprepade
E. A—n ännu en gång.
»Kan det då hjälpas?» frågade hon nu med
häpnad och tvifvel.
»Ja!» sade då E. A—n med heligt, kärleksfullt
allvar och eftertryck. »Ty det står skrifvet: Vi gingo
alla i villfarelse såsom får, men Herren kastade allas
våra synder uppå honom. Stanna stilla vid de orden
och bed om Guds andes ljus öfver dem, så skall äfven
för er ljus uppgå i mörkret.» — Och så skedde. Den
samma dagen kom Herrens hjälp, och hennes förtviflan
vek för stilla frid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
